google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: Frankrike – ett land för hårdingar som gillar bröd, piller och snygga frisyrer google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

onsdag 15 januari 2014

Frankrike – ett land för hårdingar som gillar bröd, piller och snygga frisyrer

I många avseenden är Frankrike som Sverige var på 50- och 60-talen. För det allra mesta är det positivt, som respekten för äldre, artiga barn och tonåringar, nära sociala relationer, bevarande av en levande landsbygd, närdemokrati, värnande om det lokala och många, många andra saker. I några andra fall tar man sig emellertid för pannan och undrar hur de kan ha missat så totalt.

En sak som man missat totalt är arbetsmiljöfrågor. Det är sällan man ser en hantverkare som använder hörselskydd eller munskydd vid bullrigt och dammigt arbete. Att skära asfalt och betong gör man ogenerat utan några skydd. Lyfthjälpmedel är bara för veklingar och säkerhetslinor och andra skydd är närmast löjligt. Min gamle kollega från Sverige, som är fransman berättade att han, när han kom hem till Frankrike på 80-talet, nästan blev ovän med sina vänner när han satte på sig säkerhetsbälte i bilen – det var en förolämpning mot föraren.

På samma sätt har man inte förstått det där med ljuddämpning och ljudisolering i lokaler. Man kan komma in på restauranger och samlingslokaler som har lika bra ljudmiljö som ett badrum. Det värsta jag upplevt var teatern i Narbonne där man inte kunde lyssna till Barbara Hendrix beroende på usel akustik. För mig som en gång på 70-talet jobbade med att utforma Göteborgsoperan var det chockartat. Numera lider jag mest av höga bakgrundsljud i de flesta franska samlingslokaler och restauranger.

En annan del man inte förstått är det där med virus och bakterier. De flesta av våra franska vänner vet att man blir förkyld eller får influensa av att bli kall – inget annat. Kall blir man om man går ut utan mössa, halsduk och vantar, klädd för gång i is, när det är under +10. Det är till och med så att man på TV sänder en upplysande reklam som informerar om att det är baciller och virus som orsakar sjukdom och att det således kräver viss försiktighet, bra handhygien och att inte hosta rakt ut hur som helst. Problemet är att man även menar att man kanske skall avstå från allt för mycket kindpussande när man är sjuk – hemska tanke!!

Nu skall man säga att fransmännen tar det med fattning. De gamla damerna vi möter på våra promenader anser att ett halvdussin förkylningar och influensor och andra bakteriella åkommor är normalt under vintern – det är ju kallt. Vidare ser fransmännen exempelvis inte på det där med hörseln så allvarligt – man vänjer sig med tiden så man knappt märker bullret. Hörselapparater är en stor marknad här. Att dessutom männen som arbetar i vingårdarna och i decennier sprutat ut hemskheter utan munskydd oftast dör vid relativt unga år är som det är – ”hans ti va’ inte länger”, som dom sa i Småland i äldre tider. Det är därför byn är full av pigga änkor i den ”tredje åldern” som verka trivas alldeles utmärkt.

Nu är jag ju lite av nörd på det här området eftersom jag har forskat, undervisat och föreläst om arbetsmiljö i flera decennier. Här hade jag nog inte haft någon vidare karriär inom området.

I övrigt konstaterar man en annan egenhet i det nya landet. De mest frekventa inrättningarna är bagerier, apotek och frisörer. Bara runt vårt köpcentrum finns fyra jättebagerier plus stora bageridiskar på de stora varuhusen. Inom ytterligare ett par kilometer kan man räkna in nästan ett dussin bagerier till och dessutom säljs färskt bröd i varje servicebutik och speceriaffär. Vid infarten till byarna finner man speciell skyltning som visar till försäljningsstället för bröd.

Inte lika många apotek finns det, men det är väldigt många med olika specialiteter, som homeopati, örtmedicin, alternativt hit och alternativt dit, samt vanliga apotek. Alla är privata och säljer också traditionell medicin mot recept och har man inte produkten hemma finns den till hands efter lunch samma dag. Det är tydligen vad som krävs för att få driva apotek. Så enkelt kan det vara – med anledning av den svenska debatten idag.

Frisörer är en annan vanligtjänst. Varje liten by har åtminstone en frisersalong och dessutom åtminstone en ambulerande frisör som gör hembesök till de som så önskar. I lite större byar och städer finns ofta flera egna företagare inom frisöryrket, samt de stora kända kedjorna representerade. Att det inte syns särskilt väl på befolkningen är en annan sak – det skulle vara på änkorna då som ofta är mycket noga med sitt hår.

Frankrike är förmodligen det land i Europa med flest professorer och presidenter. Det är nämligen så att alla från den som undervisar i porslinsmålning i byn till den som förestår institutionen för teoretisk fysik på Sorbonne tituleras professor. Samma sak är det med en som är ordförande för byns bouleförening – han är president och tituleras så, så snart det ges tillfälle.

Apropå presidenter så trodde väl ingen att vår älskade Holland skulle kunna sjunka under det ”all time low” för franska presidenter som han har nått vad gäller popularitet, men han överraskar igen. Lika angelägen som han har varit att införa den impopulära lagen om ”äktenskap för alla”, har han aktat sig för att gifta sig själv. Alla trodde att orsaken var att det skulle se så illa ut om en socialist deklarerar miljonförmögenheter tillsammans med sina rika sambos, men nu vet vi bättre. Han har nämligen hela tiden en kvinna på kylning och en på värmning samtidigt. När han levde med Ségolène Royal på dagtid så värmde han upp den då gifta journalisten Valérie Trierweiler på kvälls- och nattetid. Nu är tydligen Valérie på kylning och en ung gift brutta - Julie Gayet - på värmning. Valérie har lagts in på sjukhus efter sammanbrott – hon borde vara lättad. Problemet är vem han skall ta med sig som "first lady" på statsbesök. Det passar sig inte överallt att ha en sambo med sig och att ha en för dagbruk och en för kvällsbruk är lite magstarkt. Han anser inte att det angår någon utan är en privatsak han skall redogöra för när det blir aktuellt. Det dyker upp bilder i media där man ser herr president iförd kostym på pakethållaren till en skoter körd av en säkerhetsvakt på väg till älskarinnan för att ha morgonpass med nybakade croissanter. Den eminente norske komikern Arve Opsla påstod om flickorna i Lissabon att: ”det de har, det har de här i Lissabon”. Det är inte utan att man undrar vad Francois Holland har.

Han är med rätta djupt indignerad över att fransk press lägger sig i hans privatliv och som sig bör i Frankrike ligger huvuddelen av pressen lågt i frågan.

För att gjuta olja på vågorna har emellertid Hollande nu beslutat att återinföra alla högerförslag som han stoppade när han blev president för nu skall han rädda landet. Så nu blir det sänkta skatter och minskade arbetsgivaravgifter i framtiden, samtidigt som han givetvis skall förbättra välfärden. Behöver jag säga att den gamla högerregeringen är nöjda, men lite undrande hur det skall gå ihop.

5 kommentarer:

Hans Pettersson sa...

Pensionärsliv i Frankrike låter trevligt. Vi funderade också på det ett tag - blev Hjo istället! Följ gärna pensionärsbestyren på Första året i Hjo.

Jan Granath sa...

Hjo är inte fy skam heller. Underligt nog ligger det granne med Skoga som är min hemstad, fast det är så där 40 mil mellan dom i verkligheten, men i Grönköpings värld spelar det ju ingen roll.

Hans Pettersson sa...

Eftersom Maria Lang är lite försummade i mitt bibliotek tog det lite tid. Skoga - då är vi grannar i alla fall!

Hans Pettersson sa...

Eftersom Maria Lang är lite försummad i mitt bibliotek tog det lite tid. Skoga ok, då är vi grannar ändå!

Jan Granath sa...

Då känner du inte heller till busförare Bolin som körde landsvägsbusen mellan Skövde och Hjo. Han blev korad till årets Mr Krusbär för sina håriga ben. Han var i verkligheten bussförare vid NBJ tillika vaktmästare vid realskolan i Nora (Skoga), där grundrektor Ludviga Hagvaldo verkade. Detta kan läsas i Grönköpings analer.