En glad vårdkonsument i Frankrike

Fransk sjukvård är ganska annorlunda. Jag har sett lite dåligt på ett öga under en tid så jag tyckte att det fanns anledning att kolla om jag behövde nya glasögon. För sådant måste man uppsöka ögonläkare i Frankrike. Jag fick tid hos en ögonspecialist i förra veckan. Eftersom det inte såg så bra ut skickade han mig vidare till en specialist som på fredagen gjorde en skiktröntgen på mitt öga och gav mig omedelbart en tid för en mindre operation på tisdagen i denna vecka. Dessutom ville man att jag skulle kontrolleras av en hjärt- och kärlspecialist som tog emot mig i måndags morse. Direkt från honom fick jag alla prover tagna på ett laboratorium och kunde på apoteket kvittera ut alla grejor som behövs inför operationen. Så hann jag tvätta saltet av bilen också efter resan till Toulouse flygplats. Nog är det fantastiskt att man kan få tillgång till denna räcka av specialisttjänster inom så oerhört kort tid. Operationen gick utmärkt. När operationen var klar och jag öppnade ögonen viftade läkaren med handen framför ögonen på mig och frågade om jag såg den. Ja, sa jag och skrattade - "är det ett bra tecken?" På måndag skall jag på återbesök för att kontrolleras. Jag ser redan mycket bättre.

En intressant egenhet franska läkare har är att dom omedelbart berättar i detalj vad dom kommer fram till oavsett om det är röntgen eller ultraljud eller andra typer av prover och undersökningar. Det verkar som om dom tycker att ens kropp angår en på något sätt.

Samtliga dessa specialistläkare, min husläkare, laboratoriet samt apoteket är privata företag som är oehört skickliga och noggranna, men man har också en mycket bra offentlig vård med stora resurser på de stora sjukhusen. Här i Frankrike är gränserna mellan privat och offentlig vård osynlig. Olika specialister samverkar utan tanke på vem som organiserar verksamheten och väntetiderna är minimala och servicen till oss patienter är utmärkt. Det som imponerar så oerhört på mig är hur noggranna alla läkare är, man tar sig verkligen tid med patienterna och, hör och häpna, tackar för att dom fått förtroendet att behandla just mig. Man känner sig som en människa som betyder något för den behandlande läkaren oavsett om man går till en privat läkare eller om man går till en läkare på en av de offentliga sjukhusen.

Jag har visserligen fått en del insyn i svensk sjukvård som ledamot av Forum för vårdbyggnadsforskning i Sverige, men jag kan  inte helt förstå varför det är en så stor skillnad i åtkomlighet mellan svensk och fransk sjukvård. Ett svar är nog ändå det intima samarbete som finns mellan privat och offentlig vård i Frankrike och att hela systemet bygger på ett tätt nätverk av privata husläkare som tar hand om alla triviala åkommor som fullständigt proppar till de svenska akutmottagningarna. Ett annat skäl till de enorma väntetider man har i svenska sjukvård är en ålderdomlig och bristande logistik.

Man får verkligen hoppas att det "drev" som idag pågår i Sverige på privat vård på grund av Carema inte gör att man "kastar ut barnet med badvattnet" och avfärdar alla duktiga och ambitiösa privata vårdgivare. Alla som har insyn i vården vet att det även finns stora brister både vad gäller kvalitet, organisation, effektivitet och engagemang inom delar av den offentliga vården, samtidigt som det finns mycket att lära av positivt nytänkande av de bra privata vårdgivarna. Det har inte med ägandet att göra utan är en resurs- och ledningsfråga förutom att stort ansvar ligger på de politiska huvudmännen för ledning och upphandling.

Bild lånad från Expressen