De flesta delar av Frankrike har snö och flera minusgrader. Inte mer än en ganska mild vinter i Sverige, men här är det katastrof. I ett land där man inte är van vid minusgrader är det verkligen allvarligt - stora delar av landet har orange varning, som väl är ungefär som klasstvåvarning i Sverige.
Vissa varningar är reella på grund av det sätt man bygger och organiserar samhället här. Hus har sällan annat än englasfönster, Man kommer direkt in i vardagsrummet från gatan och ytterdörren är av 1 cm tjockt trä. Centralvärme är sällsynt - man använder mest öppna spisar som drar in lika mycket kyla genom de otäta fönstren och dörrarna som de ger värme. Vi är jättekonstiga som har isolerglasfönster, luftvärmepumpar och en sluss mellan ytterdörren och det rum man kommer in i. Att vi både har ett svalt hus på sommaren och ett varmt på vintern lär sig fransmännen inget av. Vi gör fel ändå.
En del av det man gör här är mer humoristiskt. TV varnar för att hjärtsjuka och diabetiker inte skall vistas utomhus när det är minusgrader. Vår granne, som vet allt berättar för oss att vi måste köra vår bil några kilometer varje dag när det är så här kallt (3 minusgrader) för annars kan den frysa ihop och inte gå att starta sedan. När vi frågar henne hur hon tror bilar kan fungera i Sverige menar hon att så är det i Frankrike i alla fall.
Dessutom är kyla alla sjukdomars ursprung. Man pälsar på sig som om man skulle till nordpolen så snart det blir under tio plusgrader, men nu när det är minusgrader och stormbyar är det berättigat. Fördelen är att det är lugnt i trafiken. Lezignan som är hektiskt och fullt av bilar normalt är som en ödestad och på landsvägarna ser man bara en och annan bil. Det är farligt att vara ute när det är minusgrader - det vet väl alla.
Vi hade emellertid en mardrömsupplevelse i går. Våra vänner från Sverige landade i Toulouse och vi skulle hämta dom. Det är 13 mil till Toulouse och större delen av vägen var det snöstorm. Att köra bil med extremt breda sommardäck på en väg där det är 5 cm snömodd och 2 grader kallt är en oerhört påfrestande upplevelse. Bilen rör sig som en våt tvål i ett tomt badkar på vägen. Allt blir nedisat så till den grad att den främre parkeringsvarnaren börjar tjuta. Eftersom jag var den ende som ansågs ha tillräcklig erfarenhet av sådant väglag så blev jag tvungen att göra hela vägen och det tar tid i kryphastighet. Jag var ganska trött när jag kom hem.
Lyckligtvis insåg även fransmännen att det var på riktigt. Man höll faktiskt avstånd och körde inte i mer än 60 km/tim. Trots det såg vi flera seriekrockar på vägen. Visst är det förvånande när det inte händer ett dugg när man bromsar och bilen framför närmar sig med oförändrad hastighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar