Jag skrev för ett halvår sedan hur forskarna i dagens samhälle har blivit något av glorifierade "nyttiga idioter" som man kan använda vid behov i den dagliga debatten i allehanda frågor. I snart sagt varje aktuell fråga slår debattörerna varandra i huvudet med vad "ett enigt forskarsamhälle anser". Det något sorglustiga är att i nästan varje fråga från diskussionen om "intelligent design" till den globala uppvärmningen får forskarna både representera sanningen och fördomsfullheten. Hur många miljövänner refererar inte ena stunden till forskarnas uppfattningar i miljöfrågan för att i nästa stund förkasta allt som har med skolmedicin att göra till förmån för gamla kinesiska eller homeopatiska läkekunskaper. Man använder och förkastar således vetenskapens rön allt efter behov.
Låt mej nu lämna sakfrågorna och beröra en ny företeelse i samhället. Alla vi som var med på 70-talet vet att mycket av det vi och dagens mest prominenta debattörer både på vänster och högerkanten lutade sig mot var konspirationsteorier. Konspirationsteorier var den tidens "sanningar" och ett bevis på att man var "medveten".
Numera bemöts de som ifrågasätter de rådande korrekta åsikterna med beskyllningen att de omfattar konspirationsteorier, vilket är något väldigt fult. Feltänket är emellertid att det inte behövs någon medveten konspiration för att få människor att tycka och tänka likadant hur stolligt det än är. Hur går det då till?
Det kan börja med en vetenskaplig nyhet, riktig eller ej, som någon grupp eller politiker anser "gynna saken". Om åsikten stöds av tillräckligt inflytelserika eller kända personer får den spridning i media och så är det på G, som man säger. Det kan också vara en "sanning" som är helt och hållet politiskt fabricerad. Det gäller då bara att finna forskare och experter som stödjer frågan och det har varken historiskt eller i dagsläget varit ett problem. Man kan räkna upp mängder av sådana "sanningar" genom historien, men det kan säkert läsaren själv komma på också.
När en sanning så har blivit etablerad är den självgående. Alla politiker som vill bli omvalda måste omfatta den, alla journalister som vill bli publicerade måste omfatta den, alla kändisar som vill komma med i pratshower på TV måste omfatta den och alla forskare som vill ha pengar till sin forskning måste komma fram till resultat som stödjer den "sanning" som är bestämd. Det har således inte ett dugg med konspirationer att göra utan drivs framåt av människans egen överlevnadsinstinkt och längtan efter uppmärksamhet och framgång.
Så - hur ser fortsättningen ut? Jo - genom slarv eller hederliga personers samvete kommer, för eller senare, avslöjanden som säger att allt inte är så uniformt som man velat göra gällande. Till en början tigs detta ihjäl och de som avslöjat "en annan sanning" får sota för det genom stoppade karriärer. När flödet av avslöjanden blir alltför många och från källor som inte kan negligeras kommer hela samhället, men politiker och journalister i spetsen, att tvärvända och påstå motsatsen. Ingen kommer att minnas vad man tyckte för två månder sedan och forskarna hoppar på nästa "gravy train" som amerikanarna säger.
Man kan ju bara ställa sig frågan hur många forskare och politiker som idag minns att det Rasbiologiska Institutet i Uppsala fick medel från staten ända fram på 70-talet. Hur många som idag känner någon som sympatiserade med nazismen under kriget eller Röda Kmererna eller omfattade någon av de "sanningar" som idag är omöjliga att ha eller att ha omfattat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar