Att bo i världens medelpunkt

Jag ser oerhört lite på TV sedan jag flyttade till Frankrike. En av orsakerna är naturligtvis att jag tycker det är svårt att följa med i dialogen, men inte bara det. En avgörande orsak är att nästan alla filmer och serier som jag brukade se är dubbade till franska och det är inte bara svårt att följa med - det är dessutom fullständigt idiotiskt. Dom flesta fransmän jag påtalar detta för tycker jag är enbart fånig - vi är ju i Frankrike och det är självklart att alla skådespelare skall tala franska i Frankrike. Att det skulle vara en kvalitetsförsämring inser få eftersom deras dubbskådespelare naturligtvis är oerhört skickliga. Bara när jag frågar dom vad dom skulle gilla en gammal rulle med Brigitte Bardot dubbad till kinesiska så börjar något lite gå upp för dom. "Men", säger dom: "inte kan man väl hinna läsa en textremsa på en film?" "Man klarar det i Skandinavien och i Holland", säger jag då, "och fransmännen är väl tillräckligt läskunniga för det?".

Det finns emellertid ytterligare ett problem som kan göra en ganska trött på fransk TV. Dom måste prata sönder allt! Dom få gångerna jag anser att jag skall göra ett försök att titta blir jag bara förb-d. När jag försökte se på europafinalen av European Song Contest var det stört omöjligt att få höra låtarna. De två franska kommentatorerna pratade oavbrutet om Frankrike och vilka kläder sångarna hade på sig under varenda sång. Nu var det väl ingen stor förlust, men det gäller principen. Samma var det för lite sedan när man sände stort från jubileet över järnridåns fall. Det hände ju en del intressant, folk talade, man spelade musik med högklassiga artister osv. men fransmännen fick inte ta del av något annat än bakgrundsljud från evenemanget. I stället hade man ett gäng franska förståsigpåare i studion som pratade oavbrutet under hela sändningen om saker som rörde Frankrike. Att det handlade om murens fall var bara en förevänding att berätta vilken stor roll Frankrike hade i sakernas tillstånd.

Nyheter från världens alla hörn skall vi inte ens tänka på. Om Obama håller ett tal så får man höra hans tre första ord, sedan dränks det i en fransk röst som talar i hans ställe. Vad han faktiskt säger har man inte en aning om, det får man lita på att det blir korrekt återgett. Det verkar som om fransmännen är livrädda för att smittas av främmande språk. Nu kör ju Sarkozy hårt med att franskheten och stoltheten över att vara fransk skall återupprättas. Precis som DET behövde blåsas upp mer. Men är man av ungersk invandrafamilj så får man väl safta på lite extra. Återigen måste jag framhålla min gamla käpphäst att alla länder som dubbar filmer - Italien, Frankrike, Spanien och Tyskland är urusla på främmande språk, medan skandinaver och holländare har vant sig vid att höra olika språk och är riktigt bra på att tala annat än sitt modersmål.

I detta sammanhang känns det lite kymigt att jag har blivit inbjuden att hålla ett inledningsanförande i Paris på ett symposium med några hundra franska akademiker. Jag förklarade att jag absolut inte tänker skämma ut mig med min usla franska bland dessa virtuosa språkbehandlare och retoriker, men fick då tillåtelse att prata på engelska och få eventuella frågor översatta för mig. Jag undrar emellertid hur många i församlingen som kommer att ha en susning om vad jag säger. En annan tanke som slår mig är om det finns något annat land där människor på hög akademisk nivå har svårigheter att följa med i ett anförande på engelska.