San Remo - en kortsemester

Precis innanför gränsen i Italien ligger San Remo. Ni vet staden med ”den glade bagaren” i Evert Taubes visa och de som skänker blommor till Nobelfesten varje år. Vi åkte över dit på några dagar i slutet av september. Vi hade nog tänkt att åka åt andra hållet till Baskien, men vädret var bättre österut. Det är en vacker stad, som sjunkit på charterturisternas popularitetslista som väl är. Speciellt gamla staden är väldigt spännande att vandra i. Så har man ju det vackra huset där Alfred Nobel bodde sina sista år och det är värt ett besök. En annan sevärdhet som man bör besöka är den vackra ortodoxa ryska kyrkan. Den låg precis bredvid vårt hotell.

Ryska ortodoxa kyrkan

Alfed Nobels villa

På hotellet verkade man tro att vi kom dit för kasinots skull, vilket tydligen många gör. Fast det inte intresserar oss det minsta att spela ville vi ändå gå in i den pampiga palatslika byggnaden för att insupa den exklusiva atmosfären. Hej vad vi bedrog oss. Efter att ha äntrat den pampiga trappan på den röda mattan kom vi in i en gigantisk maskinhall som var en större variant av spelhallen på Liseberg eller Skojarbacken på Nora marknad. Inga livréklädda vaktmästare eller eleganta croupierer här inte. Publiken påminde mest om de ensamma själarna som hela dagarna satt och drog i pokermaskinerna på Q8-macken i Björsared utanför Göteborg. Bylsiga blanka träningskläder var tydligen standard-outfit. Det såg ganska tragiskt ut och vi blev riktig besvikna. Jag kan inte undgå att undra varför så många städer i världen anser det vara OK att profitera på spelmissbruket hos människor som kanske borde lägga sina slantar på något som gynnade individerna och deras familjer bättre.

Nu verkar det som om spelare bara räknar sina vinster för på gatan utanför radade exklusiva uraffärer, modeaffärer och juvelerare upp sig. Undrar lite vilken Rolex som passar bäst till Adidasoveraller? Det får väl vara något sportigt vattentätt i stål, men risken är väl att valet snarare blir guld med smaragder och rubiner om ”vinsten” är stor nog.

Gamla staden

Vi passade på att njuta av det fina sommarvädret och titta på de som solade sig och badade på stranden. Långa promenader efter den fina strandpromenaden blev det också så fötterna blev ganska möra så småningom. Vi hann naturligtvis med att äta traditionell italiensk mat också, vilket är trevligt om man inte försöker klara både 1:a och 2:a rätt plus huvudrätt och dessert där en rätt ofta är mer än nog för oss. Glädjande nog har man börjat servera riktigt bra karaffviner på restaurangerna också, vilket inte var så för några år sedan. Eller – kanske det är närheten till Frankrike som gör det.

Även om det inte är top-seedat på turistlistan så mötte vi ganska många stora grupper av turister som med ledning av en guide rörde sig i staden. Flera av grupperna var svenska faktiskt – troligen bussresor – så nog finns det sätt att ta sig dit med mindre besvär. Det är faktiskt värt ett besök utanför högsäsongen.