Det har varit en del ledsna människor, som inte ser ursvenska ut som känt sig påpassade i svenska affärer. De upplever att de misstänks för att vara där för att stjäla. Jag kan då berätta att jag upplevt samma situation i både i svenska och framför allt franska butiker. Då skall det sägas att jag på intet sätt har ett avvikande utseende varken i Frankrike eller i Sverige även om jag för många år sedan nog var en svartskalle - nu är det mest grått.
Som en solidarisk och modern man följer jag ofta med min fru när hon botaniserar i typiska damaffärer, som parfymerier, apotek med mycket skönhetsprodukter och givetvis modeaffärer. Ett problem för mig, som har lite problem med ryggen, är att det inte finns någonstans att sitta ned medan frun studerar utbudet. Jag kan inte stå stilla utan måste strosa runt lite och det kan bli en hel del strosande.
I de flesta franska butiker numera har man anställda vakter, som tar sin uppgift och sig själva på stort allvar. De har sett på många amerikanska serier så de klär sig exakt som amerikanska presidenters säkerhetsvakter med spiralsladd bakom örat och allt och har tränat in samma hotfulla uppsyn. En sådan person får man som skugga efter sig i butiken så snart man inte ser ut som om man skall handla och speciellt om man strosar runt. Jag försöker ha händerna i fickorna och se så oskyldig ut som möjligt, men blir ändå förföljd runt varje hörn och betraktad uppifrån och ned med granskande argusögon. Häromdagen i ett av Narbonnes största parfymerier blev jag trött på oförskämdheten och ställde mig och granskade vakten från topp till tå på ett övertydligt sätt – från skorna till huvudet och gjorde små värderande rörelser med ansiktets småmuskler för varje vända mina ögon vandrade över hans uppenbarelse. Han blev mycket besvärad kan jag säga. Jag beklagade mig sedan för expediten och påpekade det obehagliga beteendet från deras vakter.
I livsmedelsaffärerna är det nästan lika illa. Där smyger en figur omkring och låtsas plocka till sig varor medan han förföljer kunderna genom butiken för att se att de inte stjäl något. Det blir lite komiskt när han försöker verka anonym iklädd mörk kostym utan ytterkläder fast det är kallt ute och han varje dag under alla timmar bär omkring på sin lilla korg med påhittevaror. Jag tror jag skall börja hälsa på honom.
I svenska modebutiker är inte problemet för en ”ensam” äldre herre att han misstänks för att vara tjuv. Där är det mer snuskgubbe som fantasin handlar om, åtminstone om man får döma av de sura blickar och ideliga påstötningar om ens ärende som man får. Jag försöker ändå placera mig så att ingen skall tro att jag försöker kika in i provrummen, men det hjälper föga i vissa butiker.
Vad jag vill säga till alla som känner sig påpassade på grund av sin hudfärg eller klädsel: ”Ni är inte ensamma om att bli misstänkliggjorda, det är vi många som blir i dagen samhälle utan att avvika nämnvärt från normaliteten”.
Jag börjar fantisera om den det gamla originalet Johan Bern – Örebros rikaste man på sin tid. Han besökte NK i Stockholm för att köpa en stor kristallkrona till sin paradvåning i Örebro. Eftersom NK:s personal inte var så vana vid personer i storväst, som dessutom snusade så blev han inte så väl bemött. På sin fråga vad en kristallkrona kostade fick han svaret att han inte hade råd med den. Han tog då sin bastanta käpp och slog kronan i kras och frågade artigt om han NU kunde få veta priset.
Ibland önska man att man hade råd med sådana utlevelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar