Sanddrivor smälter inte till våren

Just nu biter svenska kommunpolitiker sina naglar och undrar hur vintern skall bli. Kommer det att, förutom att spara pengar på skolan och äldrevården, även gå att tjäna in några kronor på snöröjning och sandning den kommande vintern? Jag tänkte på det när jag vandrade omkring på stranden i Gruissan idag i strålande sol och 17 graders värme.

Här nere har man inga snöproblem, men däremot problem med sand, dock omvända. Innan våren måste man frakta bort all sand som drivit upp över alla vägar och stigar längst hela kusten. Den ligger i höga packade drivor inte olikt drivsnön i Sverige. Skillnaden är dock att sanden knappast smälter bort om man ignorerar den, vilket många svenska kommuner litar till. Ett annat mycket kostsamt problem är de tonvis med drivved som blåst upp på de milsvida stränderna och dessutom till råga på allt delvis blivit begravda i sand av vinden. All denna drivved måste bort innan våren när kommunernas stora inkomstkälla, turisterna, kommer för att gona sig på perfekt rena stränder.

Drivveden sätter igång min fantasi. Var har alla dessa träd växt? Kommer dom från Afrika, Italien, Spanien eller kanske Grekland? Vad är det för slags träd - hur ser det ut på stränderna där stormen ryckt upp dom med rötterna? Nog är det spännande att tänka på hur de hamnat just här?

Nu är ju inte turisterna den enda inkomstkällan här nere, men man får sina inkomster från lite andra områden är i Sverige. Givetvis är vinodlingen en av de viktigaste, men i Gruissan och många andra platser framställer man också salt på det gamla sättet. Man låter havsvatten indunsta i grunda dammar där man sedan skrapar upp det, renar det och säljer som gourmetsalt. En annan udda verksamhet är risodling som förekommer här längs kusten. Det är intressant att se hur man har uppfunnit stora moderna skördetröskor som kan gå på vattensjuk mark.

Sådana prosaiska saker far genom mitt huvud när jag strosar runt i solen. Efter promenaden stannade vi till vid ostronodlingen och köpte ett halvt dussin ostron, ett och ett halvt kilo musslor och två halvor av de mest fantastiskt fullmatade Nordsjökrabbor. Det blev en utsökt lunch när vi kom hem och dessutom kostade dessa läckerheter bara 19 euro. Jag hittade en flaska vitt vin från La Clape som passade väldigt bra till. La Clape är det stora platåberg som ligger mellan Narbonne och kusten. Området är känt för sina fina vita viner, men de röda går inte av för hackor dom heller. Det är där som det världberömda Château l'Hospitalet ligger. Vinet vi drack kom från granngården Mas de Soleila och heter Sphinx av årgång 2008.

Favoriter i repris från mars-april 2008

Blågul vår i Frankrike
En fantastisk utflykt till Spanien
Utlänningar har allt konstiga matvanor