Gamlingar med utbildning – kan det bli värre?

Eftersom jag har varit göteborgare i flera decennier och dessutom utbildats till arkitekt på Chalmers så var det intressant att läsa den ganska hetsiga debatt som förekommer i Göteborgs-Posten om hur staden skall utvecklas. Sakfrågan tänker jag inte lägga mig i eftersom jag inte följt med i alla turer, men kan väl säga så mycket att jag alltid förhållit mig skeptisk till den vurm för ”förtätning” som de flesta miljömedvetna kollegor förespråkat under ett par decennier. Just nu är det ett antal storbyggmästare och deras organisationer som blivit miljömedvetna ivrigt påhejade av stadsarkitekten och med politiker sömnigt på åskådarplats, som vill bygga skyskrapor på varenda öppen plätt i Göteborg, om jag förstått saken rätt. Som vanligt kommer det väl att bestämmas över huvudet på medborgarna i enlighet med den fina gamla Göteborgsandan. Som vanligt är det också några personer som inte är ekonomiskt eller maktpolitiskt insyltade i detta som försöker protestera. Typiskt nog är de alla pensionärer eller åtminstone nära denna ädla status.

Det är nu jag kommer till saken. De tre protesterande debattörerna är professor emeritus Claes Caldenby från Chalmers, som under många decennier varit en av Sveriges flitigaste arkitekturdebattörer och redaktör för tidningen Arkitektur. Det är vidare Göran Bellman, tidigare planarkitekt i Göteborg, samt tidigare ordföranden i Göteborgs byggnadsnämnd Gunnar Larsson. Man kan ju tycka att dessa tre personer skulle anses ha en viss tyngd i debatten och så skulle det vara i vilket annat land som helst, men inte i Göteborg. Jag läser med förvåning hur de i debatten inte bara utmålas som konservativa och utvecklingsfientliga, vilket kan vara en relativ åsikt hos debattörerna, men lite genant eftersom de alla tre tillåtits ha stort inflytande över stadsbyggandet i Göteborg under lång tid om än utifrån olika positioner i samhället.

Vad som sedan följer blir emellertid helt absurt, men ganska typiskt för den svenska debatten. Debattören saftar verkligen på och menar att det som är allvarligast med de tres inlägg är att de alla gamla och dessutom skälls de för att vara akademiker. Jag kan faktiskt inte komma på någon kultur i världen där inte lång erfarenhet i yrket och fysisk ålder anses vara en tung och viktig egenskap, som röner respekt. I många kulturer i världen väljer man ledare som nästan har en ålder så de skulle kunna vara fäder till dess tre gentlemän. Än underligare blir det att de skälls för att ha utbildning. Åtminstone i den franska kultur jag lever i nu och även i den kinesiska och amerikanska där jag utövat mitt yrke tidigare är utbildning något att vara stolt över och att respektera. I Göteborg kan det användas som ett skällsord som skall diskvalificera personer från att delta i en samhällelig debatt.

Det kanske inte är så underligt att det gått utför för den svenska skolan och att gamla behandlas som en belastning från dagen efter de går i pension. Dessutom förvånas jag över den självironi som Göteborg uppvisar genom att placera de tre aporna som håller för ögonen, för öronen och för munnen framför centralstationen. Bättre hyllning till Göteborgsandan kan man inte tänka sig.

För att tala om något roligare så avundas jag alla i Sverige som kan gå på bokrean snart, även om inte heller den är som den brukade vara. Här få vi nöja oss med vinrean på hösten, när den nya ”utgivningen” är på gång. Glädjande nog har emellertid Bokus, som vad jag vet den enda nätbokhandeln, gjort det möjligt att handla även för oss utvandrade. Med länken här till höger kan ni kolla om just er favoritförfattare eller titel finns tillgänglig. Där kan man även köpa reaböckerna om jag förstått rätt.