Under många år satt jag i den svenska styrelsen för IFMA – International Facility Management Association - samt i europeiska styrelsen för organisationen EuroFM – European Facility Management Network. Ett av de företag som alltid nämndes utomlands, som förebild inom området, var IKEA, vilket fick det svenska hjärtat att svälla av stolthet. Man beundrade IKEA för den perfektion som deras anläggningar kännetecknades av, deras kreativitet och modernitet, samt deras sociala engagemang i de länder de verkade och naturligtvis kundservicen och produkternas design. En av mina elever blev till min glädje och stolthet Facilities Managment-ansvarig för IKEA, vilket var en position hon gjort sig väl förtjänt av. Hon har numera, sedan några år, gått vidare i karriären.
En speciell sak med IKEA var också att man spred svensk kultur i utlandet och dessutom exporterade mycket av det bästa av den svenska matkulturen, som representerades av de mest kända svenska varumärkena om det så var snaps, öl, ost, sill, bröd, sötsaker eller andra delikatesser.
Det är därför med sorg och ganska mycket irritation jag numera besöker IKEA. Det är främst Montpellier och Toulouse för mig. För oss utlandssvenskar är det naturligtvis irriterande att vi inte längre kan köpa alla de fina svenska märkena i deras matbutik. Nu är det bara IKEA-food, som erbjuder mediokra till dåliga substitut för det som vi är vana vid att kunna köpa. Det blev emellertid för mycket när man tog bort Kalles kaviar för där har Ingvars söner/räknenissarna tvingats krypa till korset och återta det i sitt sortiment. Trots protesterna kommer man inte att återgå till det svenska sortimentet meddelade man för något år sedan, men som sagt Kalles är tillbaka. I övrigt säger IKEA att den ”svenska maten” under deras varumärke inte behöver komma från Sverige. Det är väl så det hamnar rumänska hästar i köttbullarna.
Vad som emellertid är värre är att man inte längre sköter underhållet av lokalerna. Just renheten och perfektionen var ett kännemärke för IKEA under Ingvars tid. Nu är exempelvis toaletterna snuskiga och luktar vidrigt. Det gäller både dam och herrvarianterna. Toastolarna saknar numera ringar så man får sitta direkt på porslinet om man vill göra sina ärenden. Det saknas dessutom oftast toapapper. I kombination med snuskighet är det ingen höjdare eftersom man inte ens kan städa själv. Nu är inte IKEA ensamma om sådana toaletter i Sydfrankrike. Att man tar bort ringarna beror på att en stor del av befolkningen kommer från en kultur där man inte förmår ”lätta sig” sittande utan måste göra det huksittande. Det enda sättet är då att kliva upp och stå på ringen, som då lätt går i bitar, med både personskador och snusk som följd.
IKEAs ”nya policy” blir speciellt komisk när man missköter vanlig hygien och underhåll samtidigt som man slår på stora trumman för att man är så oerhört miljömedveten. Alla ”pissoarer” är exempelvis av vattenfri modell, vilket orsakar en outhärdlig odör om de inte sköts på rätt sätt. Alla golv och allt porslin är skitigt - vad det nu har med miljöhänsyn att göra. Vidare värmer man allt vatten med solenergi så det är "fesljummet". Tydligen sparar man även på skurvatten och rengöringsmedel - troligen vill man påstå att även det är för miljöns skull.
För att fullborda den nedåtgående spiralen kan man konstatera att till och med maten i restaurangen har blivit sämre under de senaste två åren.
Vinjettbilden visar misslyckade substitut till Kalles kaviar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar