Ineffektiv effektiviseringen och andra anomalier

I Sverige är det viktigt att effektivisera. Det är det man gjort när man som följd lyckats öka dödligheten och skadorna hos nyfödda. De är ofta det man gjort när man får en skola där eleverna inte lär sig det mest grundläggande. Sverige är ofta väldigt bra på att effektivisera, men kan man verkligen tala om att man är effektiv om resultatet blir fullständigt fel. För gemene man skorrar detta falskt – med rätta.

En del av problemet ligger i ordet effektivisering i det svenska språket. Det täcker nämligen in två helt olika betydelser, som vårt språk inte har någon enkel täckning för och därmed blir företeelsen effektivisering också vag och odefinierad och leder därmed fel i den praktiska handlingen. För att förklara skillnaden måste man gå till det engelska språket. Där finns två ord som båda översätts till svenskans effektivisering – det är dels ”effectiveness”, dels ”efficiency”. ”Effectiveness” kan enkelt översättas med ”att göra rätt saker”, medan ”efficiency” betyder ”att göra saker rätt”.  För att skillnaden skall bli tydligare kan man säga att det är möjligt att göra ”fel saker på rätt sätt”, likaväl som man kan göra ”rätt saker på fel sätt”. I det första fallet är redan tanken fel men genomförs efter alla konstens regler. I det senare fallet är tanken god men fuskas bort av okunnighet eller oskicklighet.

”Effectiveness” är knutet till vilken effekt som åtgärden får, dvs. huruvida men uppnår det önskade resultatet, eller åtminstone inte orsakar oönskade konsekvenser. Efficiency handlar egentligen bara om huruvida den åtgärd man gjort har gjorts på ett bra sätt. ”Effectiveness” handlar om resultatet, ”efficiency” om tillvägagångssättet.

Att skära ned resurserna till förlossningsvård på ett sådant sätt att spädbarn dör eller får bestående hjärnskador kan således vara en effektivisering i betydelsen ”efficiency” om det handlar om att spara pengar för kommunen, men kan aldrig betraktas som en effektivisering i betydelsen ”effectivness” om det får negativa konsekvenser för det som är själva syftet med verksamheten, dvs. att hjälpa barn till världen på ett säkert sätt.

Om man inte förstår skillnaden mellan de här två betydelserna av ordet effektivitet kan det ofta bli så att man ”gör fel saker på rätt sätt”, vilket får förödande konsekvenser. Man tar beslut om en åtgärd som man tror skall få goda konsekvenser, men som i verkligheten får helt motsatt verkan, eller följdverkningar som man inte förutsett. Ju effektivare – i betydelsen ”efficiency” – man då genomför dessa felaktiga åtgärder ju värre blir konsekvenserna. Effektiviteten i betydelse ”effectiveness” blir katastrofalt låg.

Ett annat exempel rör en, idag inflammerad fråga om storskalig utbyggnad av vindkraft på svenska landsbygden. Jag ser från min takterrass i Sydfrankrike ett ganska stort antal vindkraftverk. De stör mig inte det minsta. Frankrike anser sig behöva alternativ energi eftersom deras CO2 belastning från traditionell elproduktion är hög i motsats till Sverige där den är närmast obefintlig. Eftersom jag bor i en korridor från Atlanten till Medelhavet mellan två bergskedjor är tillgången till vind bra och därmed lämplig för vindkraftverk. Vindsnurrorna är uppförda i grupper på mindre än ett dussin ute i de vidsträckta vingårdarna eller på toppen av de otillgängliga bergsryggar som finns här. Inga ligger nära bebyggelse och orsakar inga miljöproblem för de boende. Inte heller är de placerade så att de äventyrar friluftslivet eller den populära jakten. De är också inpassade i naturen på ett sätt som åtminstone inte stör mig. Huruvida vindkraft är den mest effektiva sättet att producera energi, eller om de som helhet är särskilt miljövänliga råder det delade meningar om, men vi lämnar det därhän i det här resonemanget.

Man har här i Frankrike valt en lösning som är väl anpassad till de förutsättningar som finns, men samtidigt undvikit de omedelbara nackdelarna för de omkringboende. Väldigt få protester förekommer. I Sverige har man emellertid strävat efter att vara mer effektiv – i betydelsen "efficient" – och anlagt industriområden för vindkraftsproduktion på hundratals verk som fullständigt förändrar livsmiljön för människor och deras möjlighet att göra sig bruk av naturen i sin trakt. Ofta läggs dessa industriinstallationer i känsliga och erkänt bevaransvärda naturmiljöer. Genom att suboptimera en aspekt, dvs. att ”göra saker rätt”, men inte nödvändigtvis ”göra rätt saker” har man således orsakat fler negativa effekter än man vunnit positiva. Ett annat exempel på samma sak är att köra bil på bränsle som gör att människor i fattiga länder inte har råd att äta sin mat längre, eller köra elbilar som gör att Bolivia troligen snart tvingas, av internationella industri- och miljöintressen, att exploatera sin saltöknar trots att de vet att det skulle vara förödande för befolkningen och för naturen. Där finns nämligen världen största tillgång på den ytterst sällsynta och icke förnybara resursen Litium, som är nödvändig för elbilarnas batterier.

Om någon är mer intresserad av begreppen effektivitet och användbarhet kan man läsa artikeln: ”A theoretical reflection on the practice of designing for usability”

En annan nyttig men skrämmande läsning är: http://www.dn.se/debatt/domedagsindustrin-har-blivit-en-sjalvgaende-maskin/

Vinjettbilden är lånad från: http://petrabrask.wordpress.com/2011/11/24/ar-det-hammande-att-vara-effektiv/