Olika länder - skilda kulturer - olika beteenden

Jag läser att de privata svenska apoteken inte har tid att expediera och serva kunderna på rätt sätt. Man befarar slarv och felexpedieringar med allvarliga konsekvenser. Det låter jättetrist, men med kännedom om hur det är här i Frankrike måste det vara mer komplicerat än att de är privata.

Alla apotek jag känner till i vår närhet är privata och det finns massor. Det finns nästan ett dussin inom en 45 minuters resa. Det enda det finns fler av är bagerier, som också är små och privata. Lustigt nog blir man som svensk lite irriterad när man går på apoteket här också, men av motsatt orsak. Apoteket verkar vara dit man går för att ingående redogöra för sina sjukdomar och troligen också för att ventilera allehanda andra glädjeämnen och tråkigheter i livet. Man måste ha gott om tid och beväpna sig med tålamod för ett besök på apoteket. Tanterna – för det är mest tanter – står i evigheter och pokulerar med expediterna, som verkar ha all tid i världen för varje enskild kund.

Annars går träsvärdstillverkningen framåt, liksom knivslöjden. Det är lite nervöst att ha en aktiv 7-åring som zoomar omkring när man använder snickerimaskiner, men det gäller att se upp och vara koncentrerad så ordnar det sig. I morgon blir det spännande för då skall vi börja forma knivskaftet.

Jag tar tillfället i akt att lära ut lite arbetsmiljö också, som att man går ut i friska luften och använder handskar när man jobbar med epoxilim, samt att man använder hörselskydd när det bullrar och brummar. Det är nämligen mer än en normalbegåvad fransk hantverkare har fattat. Men – å andra sidan vänjer man sig ju vid bullret påstår dom. När man arbetat i bullrig miljö några år så hör man det inte längre och det är ju skönt. Det var faktiskt likadant i Sverige på början av 70-talet, men det gick man snabbt ifrån.