Är lydnad alltid en dygd?

Vid lunchtid på onsdagen kom jag med bil på Odinsgatan från centralstationen i Göteborg till Polhemsplatsen för att svänga upp mot Stampbron och Nya Allen. En fil samt en bussfil finns, samt ett rödljus. Efter rödljuset korsar man spårvagnsspår i båda riktningarna. Efter att man passerat spårvagnsområdet skall man väva in i den korsande och mötande trafiken som kommer från Odinsgatan. Mötande trafik från Odinsgatan var tät och närmast stillastående. Detta gjorde att det var omöjligt för trafiken i vår fil att väva in. För att göra det måste vi komma fram till den korsande kön och skulle då befinna oss inom det gulmarkerade område där ingen bil får finnas eftersom det är spårområde. Samtidigt var den parallella bussfilen tom. Bilisten främst i kön kunde sina trafikregler och stod envis kvar före spårområdet, vilket gjorde att han inte kunde komma i fråga för vävning. Tjugo minuter gick och han stod envist kvar trots att kön bakom snart sträckte sig till Götaälvbron. Fler och fler bilister bröt sig ut och valde alternativ väg, men ingen valde bussfilen som var tom. Två cykelpoliser kom förbi, observerade och fortsatte. Eftersom jag har fransk bil tog jag bussfilen - annars hade jag väl stått där än. Fler följde mitt exempel och stockningen löstes upp.

Senare på dagen var jag på ICA Maxi och handlade. Damen före mig hade en välfylld vagn, men hon tog förhållandevis lång tid  sig att lasta upp på bandet. Det visade sig att hon nogsamt vände varje liten förpackning så att streckkoden pekade åt rätt håll, som föreskrivet var och det tog tid för henne. Jag upplevde inte att kassörskan hade några problem med mina huller-om-buller-varor och hon såg glad och nöjd ut och snabbt gick det.

Jag skrev häromdagen om alla möjliga och omöjliga hastighetsbegränsningar som finns på svenska vägar numera. För en person som är van vid den vansinniga trafiken på franska mindre vägar år det slående hur slaviskt de flesta i Sverige följer hastighetsbegränsningarna även när vägen är närmast tom, som den var den söndag jag reste. Visst ser man de obligatoriska Audi- och BMW-förarna som med råge kompenserar för de som är långsamma och laglydiga, men dom finns ju i alla länder. Det som gör mig mest förvånad är att man inte ens gasar på lite när man kör om en lastbil. Det tar ganska lång tid att köra om en långtradare som kör 90 om man själv mesar på i 100 som är tillåten fart.

Min mor har lite svårt att röra sig längre sträckor. Min bror och jag kör därför upp lite på trottoaren vid hennes port för att underlätta när vi hämtar henne. Vi hindrar ingen och trafiken i Nora är inte särskilt intensiv, särskilt inte där. De onda ögon och kommentarer som detta hemska brott ränderar är emellertid inte att leka med fast man väl inser skälet till brottet.

Visst är det bra med en befolkning som följer landets lagar, men även lydnad kan det bli för mycket av. Ifrågasättande, egen tankeförmåga, sunt förnuft och lite olydnad skadar inte heller. Det har jag fått lära mig i Frankrike där dessa egenskaper skattas högt.