Oväsen, ogräs och okonst.

Oväsen kallar man det i mina hemtrakter det som dom flesta kallar oljud. Inom arbetsmiljön kallar man det buller och definierar det som icke önskat ljud. Alla som blivit utsatt för någon annans musiksmak på hög nivå inser att vad som är oväsen är väldigt subjektivt. Det finns emellertid också en lagstadgad gräns för vad som är buller i olika situationer. För vanliga arbetslokaler får det inte överstiga det maximala värdet av 80 dB(A) under en arbetsdag. Detta är oavsett om ljudet är oönskat eller önskat.

I morse hörde jag på ett trädgårdsprogram på radion som talade om ogräs. Vad är egentligen ogräs och hur skiljer det sig från vilka växter som helst? Återigen är det väldigt subjektivt. I programmet talade man om att vallmo var ett ogräs i trädgården. Jag som samlat vallmofrön överallt i världen där jag träffat på dom och spritt ut i min trädgård blev förvånad - dom är ju så vackra. Här i Sydfrankrike är vallmon den typiska vårblomman. Man kan se hela fält intensivt röda av vallmo och varje dikesren lyser som eld. Vad gäller utbredningen kan den nog kallas ogräs, men hur man kan tycka att något så vackert är oönskat förstår jag inte eftersom det inte skapar någon olägenhet. Jag kan förstå bönder som hatar vallmo, blåklint och prästkragar i sina grödor, men i trädgården? Eftersom man odlar vin och oliver i Sydfrankrike kan vallmon gärna få breda ut sig. Här finns ingen säd som den konkurrerar med och förorenar. Till och med flyghavre prunkar i mängder här nere, något som skulle få en svenska bonde att få hjärtslag och orsaka konkurs.

Vad som är ogräs är således relativt. I Brasilien upplevde jag hur Flitiga Lisa var en pest överallt och mina vänner hade oerhörda problem med Brudorkidéer i sina hängrännor, men dom fick vara för dom var ju så vackra. Dom flesta fransmän skulle nog var lyckliga om dom såg en svensk gräsmatta på våren täckt med maskrosor. Vilken underbar tillgång till denna läckra grönsak skulle dom tycka.

Slutligen undrar jag om man kan tala om okonst, dvs. icke önskvärd konst. Jag hörde en man på radion härom morgonen som hade talat med Lars Vilks om detta. Vilks hävdade att när han ritade rondellhundar så var det konst och skulle skyddas av såväl konsten frihet som lagen om yttrandefrihet, medan om någon annan, icke konstnär, gjorde samma sak så kunde det klassas som förargelseväckande eller till och med som hets mot folkgrupp.

Eftersom jag inte kan låta bli att dra långtgående paralleller där inga paralleller kan dras så undrar jag över följande. Vad som är oväsen bedöms av mottagaren med hjälp av definitionen "icke önskvärt ljud". Dessutom ger lagen en begränsning av allt ljud därför att det anses vara skadligt. När det gäller ogräs så görs bedömningen utifrån sammanhanget men där är det viktigt huruvida växten i fråga är avsedd att finnas just där. Vill man inte ha tulpaner i sin gräsmatta, men dom ändå kommer tillbaka år efter år så kan man definitionsmässigt se dom som ogräs.

Hur skall man då betrakta konst? Det är allmänt vedertaget att det är konstnärens intentioner som bestämmer om konst är konst och det har inget alls att göra med hur vi som konsumenter/betraktare drabbas, reagerar på eller förstår konst. Här finns inga andra kriterier på konst och okonst annat än producentens intentioner. Det anses till och med enligt en del utövare vara en förutsättning att andra i samhället blir kränkte och provocerade av riktig konst. Det är bara dålig och ointressant konst som vi icke konstnärer tycker om. Detta är speciellt intressant eftersom vem som helst kan hävda att han/hon är konstnär utan varken examen, utbildning eller andra tecken på sin status annat än sin egen utsaga. Ändå ger samhället och lagen större friheter till denna företeelse än till någon annan gren jag kan komma på. Nog är det intressant?

Om det nu skulle vara någon konstnär eller annan person som känner sig arg och kränkt över mina reflektioner så vill jag bara meddela att jag betraktar mig som en konstnär som låter, för normala människor, fullständigt orelaterade association gestaltas i ord.