I morse bankade det på dörren hos oss. Utanför stod en yngre kvinna och en äldre man - kvinnan med ett färglatt papper i handen. Jag gjorde en bedömning - Mormoner, nej för illa klädda, Jehovas Vitten, nej såg för eländiga och olyckliga ut. Dom tillhörde någon "kostväckelsekyrka" och skulle frälsa mig till sin lära om hur jag skulle bli frisk och stark och leva för evigt genom att inte äta något som jag gillade eller kunde få tag på i vanliga affärer. Deras skrift hette på känt maner "Vakna .....", någonting. Kanske hade jag tagit dom på allvar om dom hade varit två glada, rosiga och friska människor med ett BMI över 15, men de här personerna var verkligen inte några reklampelare för ett sundare liv. Ofriskare människor får man leta efter så jag tackade så mycket och stängde dörren.
Fransk TV hade ett program om att Frankrike har världen högsta andel hundraåringar. Om jag minns rätt är det 15 000. Man diskuterade orsakerna, men kunde inte ge något entydigt svar. Man talade mycket om livsstil, men en geriatriker menade att det man normalt menar ju är "sund" kost och "sunt" liv, men några sådana samband kunde man inte finna. Många drack vin dagligen, dom var ofta rökare och älskade fettet på köttet. Däremot var dom ofta aktiva människor långt upp i livet, både fysiskt och socialt.
Under de över 20 år vi regelbundet vistats i Frankrike har vi sett en stor förändring. De första tio åren förundrade vi oss över hur smärta fransmän var trots all mat dom hävde i sig. Min fru som är en normalt dimensionerad nordeuropeisk kvinna kunde inte hitta kläder som passade i Frankrike - allt var för smått. Numera ser vi med förfäran hur feta människor är även här i Sydfrankrike - inte överviktiga utan faktiskt feta. Min fru har numera inga problem att finna normala storlekar på kläder. Samtidigt vet vi att den äldre generationen åt vad vi ibland kallar medelhavskost - eller snarare husmanskost som bestod av mycket kött, gärna anka och fet anklever, mycket olja och här nere - skaldjur av alla de slag. Proteinintaget bestod av främst bröd och så åt man grönsaker beroende på säsong. Man kan nu läsa i tidningen att de senare generationerna mer och mer går över till amerikanskt inspirerad diet. Snabbmatkedjorna med McDonald i spetsen är nu vanliga. I affärens varukorgar ser man numera berg av kolhydrater i form av söta drycker, kex, flingor och mängder av halvfabrikat. Till detta köper man lågfettprodukter som hyllorna är fulla av. Pizza, pasta och annat har kommit ovanpå det gigantiska brödintaget. Jag tror inte så många av dessa personer blir 100 år trots bra sjukvård, men man vet ju aldrig - kanske det man äter är underordnat andra saker i livet.
Utan att veta något om det så tror jag att det aktiva livet är en nyckel till att hålla sig/känna sig frisk och att ha ett rikt socialt liv med vänner, grannar och familj långt upp i åren. Man har i Norrland kunnat konstatera mycket stora förbättringar av de gamlas hälsa och därmed vårdbehov bara genom att en distriktssköterska ringer upp åldingarna regelbundet och frågar hur dom mår och pratar en stund.
Frågan är om detta är ekonomisk försvarbart. Visserligen sparar man kostnader i vården, men de gamla lever ju troligen längre och slitet på samhällets resurser för att inte tala om vår planets miljö. OK - jag är sarkastisk, men det finns faktiskt en falang inom miljörörelsen som anser att eftersom människan är roten till alla hot mot miljön bör vi göra oss av med dom onödiga. Så sent som för någon vecka sedan ringde en kvinna till Ring P1 och förespråkade ättestupa. Hon skulle själv med glädje kliva över kanten när hon blev 65 för att lämna en bättre värld vidare till kommande generationer. Att de gamla ur samhällsekonomiskt hänseende är en belastning vet varje ekonom i ett land där man anser att hjärnan förtvinar och man blir fullständigt onyttig så fort första pensionsutbetalningen kommer in på kontot. Det kanske är i det perspektivet man skall betrakta Reinfeldts förslag om att man skall kunna få arbeta till dess man är 75 om man vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar