Det blir nog Midsommar nästa år också

Midsommarfesten var väldigt lyckad i år. Speciellt fin blev den koriandergravade laxen. Förra året blev jag övertalad av fiskhandlaren att köpa vild lax och det var inte så lyckat. Den var inte bara dyrare än vanlig lax utan saknade också fett efter sitt arbetsamma simmande i frihet. När man gravade den blev den stenhård och fick en gummiliknande konsistens - nej randig av fett måste en gravad lax vara. Andra halvan av laxen enrisrökte jag i den stora röklåda som jag har skickat efter från Danmark. Det blir väldigt gott, men det är slabbigt att göra rent en röklådan efteråt. Så hade vi heminlagd sill gjord på ABBAs inläggningssill - ett äventyr som jag berättat om tidigare. Tråkigt nog hade vi köpt senapssill på IKEA och den är meningslös sedan dom gick över till sitt eget märke, så det var sista gången. Givetvis hade vi diverse snapsar till sillen, men sedan blev det vitt vin till resten. Vi är ju i alla fall i Frankrike. Gästerna var från Frankrike, England och USA och alla, med ett undantag njöt av den svenska maten.

Så kan vi återigen konstatera att domedagen inte inträffar i år heller. Vinfälten ser helt fantastiska ut beroende på att grundvattenreserverna är välfyllda. Man måste konstatera att den utlovade öknen som vi successivt går mot här nere återigen blivit uppskjuten på obestämd tid. Har ni föresten märkt att man inte talar om "global warming" längre utan nu är det "climat change" som står för framtidens katastrof. Praktiskt, för då kan vi oroa oss för alla sorters väder oavsett hur det är. Annars är man inte så mycket för att oroa sig här nere i södern. De obligatoriska domedagsrapporterna om hudcancer, fästingar och annat farligt som vi i Sverige älskar så fort det kommer en solglimt säljer inte så bra i Frankrike. Vad gäller solen kan det bero på att man har ett ganska avslappnat förhållande till den. Man går och sitter helst i skuggan, men har alltid något på huvudet och om man solar så är det kräm med solskyddsfaktor 30 som gäller.

Det är ganska intressant att se hur svenskar och engelsmän förhåller sig till solen. Många av våra vänner anser att en lyckad vecka hos oss måste innebära andra gradens brännskador första dagen och att man kan skryta med en kropp som ser ut som en fnasig fjällbjörk när man kommer hem. i försöker varna och säga att kräm med skyddsfaktor 8 inte räcker och att man nog skall ta det försiktigt i början, men dom vill "pressa" som det heter.

Engelsmännen är ännu värre för dom vill ju inte bli solbrända utan ståtar med albylvita kroppar som dom exponerar under en parasoll på stranden. Det är bara det att sand reflekterar sol bättre än vatten så även när dom sitter i skuggan så bränner dom fullständigt upp sig på någon timma. En tunn T-tröja hade nog inte skadat.