Eurovisionslåt för matvaruaffären

I franska matvaruaffärer kan man bli vansinnig på den bakgrundsmusik som spelas på hög nivå. Om ni tänker er ett beat som dunkar genom en dåligt inställd bilradio där ljudet kommer och går helt slumpmässigt och liksom hugger sig igenom melodin och som åtföljs av en kvinnlig falsettröst så kan ni tänka er hur trivsamt det låter. Det är någon sorts diskomusik som förekommer här nere runt Medelhavet och som för mig känns väldigt jobbig.

Igår kväll var vi bjudna på middag hos några irländska vänner och när vi kom hem satte vi på TV:n och då var det eurovisionsschlagerfinal. Vi kom in mitt i underhållningen innan omröstningen, men att se internationella program här i Frankrike är fullständigt värdelöst för man får varken höra tal eller musik från utsändningen eftersom två franska kommentatorer pratar hela tiden om saker dom tycker är väsentliga och bara i bästa fall har med ämnet att göra. Döm om vår förvåning när omröstningen började och varenda land, utom Italien, röstade på Sverige. Eftersom vi aldrig hört den svenska melodin blev vi väldigt nyfikna på hur den låter. Det visade sig vara samma musik som vi blir så irriterade på i matvaruaffären, dvs. dunk och falsettsång från en dåligt inställd radio. Helt plötsligt förstod vi varför Sverige fick röster från hela dussinet FR Jugoslavien, lika många FR Sovjetunionen och en massa andra pytteländer runt Medelhavet, som San Marino. Smart av svenskarna, men hur det nu är så är faktiskt ABBA trivsammare som bakgrundsmusik i matvaruaffären.

Det har ju inte blivit så mycket bloggande sedan vi kom hem från Spanien. Min bror med sambo har varit på besök, vilket var jättetrevligt, men våra gäster har ingen lycka med vädret i år. Eva och hennes son lyckades pricka in den värsta vinterveckan man sett på decennier här nere och första halvan av brorsans vecka inföll under det längsta sammanhängande regnväder vi har haft sedan vi flyttade hit. Sista halvan blev emellertid bra med temperaturer på över 25 grader och 20 grader i vattnet så det blev lite bad för somliga - dock inte för mig och min bror som delar en stark tro på att inte blöta ned sig om det inte är hygieniskt betingat.

Vad gäller min avoghet mot bad i friska luften emanerar den från traumatiska upplevelser i barndomens simskola. I min hemby hade man anordnat simskola i den absolut kallaste sjö man kunde hitta och där skulle det badas helt oavsett väder och vind. Eftersom jag var en spinkig stackare utan skyddande fettlager frös jag alltid hiskligt. Det blev inte bättre av att i samma simskola fanns en riktig mobbare som erövrade alla magistermärken som gick att uppnå. Visserligen var han yngre än jag men det kompenserade han med en väl utvecklad elakhet, som bestod i att simma under oss rädda stackare och dra ned oss under vattnet, eller dyka precis bredvid oss där vi stod och huttrade, eller trycka ned oss i vattnet när simläraren inte såg på. Han var så kallad sommargäst från Stockholm och jag ser honom då och då i rutan. Han är visst någon sorts TV-chef i en av de privata TV-kanalerna nuförtiden och verkar inte blivit snällare eftersom han fick en fet smäll av någon häromåret. Om ni frågar mig så var han nog förtjänt av det.

En fördel med dåligt väder är ändå att gästerna får se lite mer än en sandstrand som skulle kunna vara var som helst på jorden - det var faktiskt även damerna tvungna att hålla med om. Kontentan av veckan blev lyckad och både min bror och hans sambo kunde komma hem och skryta med uppbrända kroppsdelar. Det hjälper inte hur mycket vi varnar svenskar för solen här nere, dom skall bränna upp sig, annars är det inte semester verkar det som.