Dessa underbara ismer

Jag minns fortfarande när jag började omfatta min första och sista -ISM. Egentligen var det min andra i livet, men den första skall jag återkomma till senare. Att omfatta en ISM och kunna kalla sig IST är en fantastisk upplevelse som inte bara gör livet mycket lättare att leva utan också får en att känna sig insiktsfull, eller medveten, som det heter inom vissa ISMer och att man står stadigt på jorden. Det ger en oerhörd trygghet. Jag har alltid varit en nyfiken person som haft lätt att se mönster och finna orsaks-verkanssamband i tillvaron. Med en ISM blev allt mycket lättare. Inte på så sätt att jag kunde sätta mig ned och sluta använda mina intellektuella förmågor, men om jag tidigare försökt finna svar på de företeelser jag sett omkring mig behövde jag inte längre bekymra mig om detta. Svaren på allt fanns ju redan färdigtänkta. Den intellektuella utmaningen blev nu att ”förstå” verkligheten så den passade in i de färdiga svar som ISM:en bestod mig med - en inte alltid så mycket enklare utmaning än den tidigare ”bakvända” analysmetoden där jag förföll till eget förnuft och omdöme. Samtidigt började jag förundra mig över hur det kunde finnas människor som inte begrep hur allt hänger ihop. Allt var ju så oerhört enkelt när man förstått en ISMen. Här har civilisationen fortgått i tusentals år utan att begripa ett skvatt när det bara var att läsa hur det förhåller sig i ISMens olika husorgan.

Min ISM var en sorts lightversion av Marxism (utan särskilt mycket kunskap om Marx’ teorier), men där svaret på alla frågorna stod att finna i förståelse av klasskampen – även det i mitt fall i form av en intellektuell lightversion med vissa pragmatiska inslag. Uppväxt på landet som jag var innehöll min ISM även en stor portion omsorg om landsbygden, motstånd mot centralisering och storskalighet och omsorg om miljön. Det var ju så på den tiden bland oss vänsterister. Numera vet vi ju att miljökämpar skall bo i någon av de tre storstäderna och att Marxismen inte är någon stor grej bland vänsterister utan att klasskampsperspektivet byts ut mot könsmaktsperspektivet, men vi visste inte bättre på den tiden.

Höjdpunkten på denna era för mig blev mitt slutarbete på högskolan i glesbygdsplanering som väckte mycket positivt gensvar bland de som betydde något och gav mig och mina två kamrater högsta betyg på arbetet, men så kunde arbetet förklara allt från Vietnamkriget till priset på mjölk i glesbygdsbutiken utifrån ett antikapitalistiskt antiimperialistiskt klassperspektiv också. En sådan kontroll över tillvaron har jag aldrig haft senare i livet utan blev med åren allt mer förvirrad.

Jag har funderat mycket över ISMer sedan dess och blivit mer och mer negativ till företeelsen om det så är religion, politik eller något annat som utgör kärnan. Att ISMer är så populära bland människor beror nog främst på de följder och upplevelser, som jag beskrev från mitt eget första möte med en etablerad ISM. Att man börjar omfatta en ISM beror ofta på att man har goda intentioner – åtminstone som man själv tycker. Man vill tillsammans med andra åstadkomma något gott, men får inte ihop det riktigt utifrån logikens lagar och behöver något att rätta sig efter. Problemet är emellertid att ISMer, om de får finnas tillräckligt länge, får tillräckligt många anhängare och tillräckligt inflytande börjar genomgå en förvandling. Det är lite likt de regler för omvandling av olika energislag, som sker enligt termodynamikens lagar. Oavsett olikheter i början så tenderar alla ISMer – liksom energiformer - att anta samma huvudform om de får hållas. De får ett allt större inslag av fundamentalism, sekterism, individualism och elitism. Detta helt oavsett vilka moraliska förtecken de startade med. Det finns liksom inbyggt i ISMerna att man sluter sig samman för att betona skillnader till andra ISMer, man gör karriär inom ISMen genom att bli mer och mer extrem (renlärig) inom den tankevärld som ISMen representerar och man skapar sig ekonomiska och sociala positioner och makt genom att beslå andra inom och utanför ISMen med bristande renlärighet och med omoral. Ju fler som man kan visa stå utanför den kärna man själv tillhör ju viktigare framstår den egna varianten av ISMen, vilket gör att man på alla sätt vill understödja uppfattningen att omvärlden är befolkad av personer och grupper som behöver omvändas, frälsas, övertygas, motarbetas, förtalas eller till och med i vissa fall utrotas.

Nu talar jag inte i första hand om den majoritet av meniga ISTer som närmast fungerar som kanonmat för de som alltid arbetar sig upp till ledningspositioner för att komma först i kön till ”himlen”, i vilken form den nu förekommer. Det kan vara den gängse hinsides saligheten eller mer värdsliga belöningar i form av säte i EU-parlamentet, att få komma till tals på DN;s kultursida, få bli sommarpratare i radion eller bara att få komma med i något underhållningsprogram på TV.

Nu finns det några få ISMer som inte har den här utvecklingen, men de brukar inte få så många proselyter annat än några få oförargliga nördar. Jag nämnde min första ISM som jag kom i kontakt med i 8-årsåldern. Jag tycker den, i de bästa av världar, skulle kunna utgöra modell för alla andra ISMer. Jag talar om en ISM där alla utövare och anhängare har utbyte av varandra, man känner varken misstänksamhet eller avoghet mot de som inte är med. Inom gemenskapen respekteras alla inriktningar av ISMen hur stolliga, smala eller underliga de är och man omhuldar intresset och förståelsen över kultur och nationsgränser. Men så är denna ISM också närmast utdöende. Jag talar naturligtvis om filatelism. I denna ISM är den som samlar fjärilsmärken lika respekterad som samlaren av hela världen eller fotbolls-VM. Den som samlar stämplar eller ostämplade märken är lika mycket värd som den som samlar Kubanska märken, frimärkshäften eller hela brev. Tänk om denna inställning till andra människor, deras tankar, intressen och gärningar kunde vara mer allmängiltig bland alla ISMer.

Jag kanske bör säga att jag inte ens omfattar den ISMen numera utan försöker i möjligaste mån tänka och handla själv utan varken intellektuell räls eller stödhjul.