Betraktelser

Nu har vi varit i Sverige i två veckor och som vanligt haft bra väder. Visserligen var det två dagars blötsnö i Nora för mig, men det störde mig inte det minsta. Vistelsen har varit fantastisk. Att få uppleva de första veckorna med nya barnbarnet Nils var en upplevelse, liksom det var att ta med min 91-åriga mor på en 50 mils dagstripp tur och retur Nora – Stockholm för att hälsa på dottern Sara. Det var första längre bilresan för min mor i hennes nya friska liv efter att hon fått slut på 15 års medicinförgiftning.

Det spännande med att röra sig mellan kulturer är att man kan jämföra. Nu är jag funtad så att jag ständigt ser skillnader, speciellt de som är lite absurda. Det blir väldigt fragmentariskt, men jag vill ändå dela med mig.

Tänk er att någon i Sverige skulle ondgöra sig, på en generell nivå, över hur kvinnor behandlas i muslimska kulturer – en sådan generalisering skulle få hela PK-maffian att stå upp som en hen och kalla personen för islamofob om inte något ännu värre. Däremot går det bra för politiker och tyckare att i TV svepande påstå att alla Sydeuropéer behandlar sina djur illa och trattar i dom antibiotika och andra hälsofarliga saker, till skillnad från svenska bönder, vilka därför inte kan konkurrera. För mig som bor i Frankrike är det inget annat än fördomsfullt och dessutom lögn. Vi åt en fantastiskt välsmakande och saftig kyckling på Bryssels flygplats på ett vanligt snabbmatsställe – den kycklingen måste således vara importerad från Sverige. Vi fick också en lika god kyckling av dottern och svärsonen i Göteborg, men den hade gått och pickat ute och kostade nog lika mycket som en fransk kyckling och hade samma kvalitet. Fortsätt ni bara att köpa kycklingar för 19.90 kronor och klaga på att det är utlänningarnas fel som plågar sina djur om ni trivs med det och även om kycklingen smakar spånplatta.

Eftersom jag var i Sverige måste jag äta svenskt. Korv med mosbricka samt semla är absolut nödvändigt – dock inte på samma ställe. Jag kunde heller inte motstå det när, den av Mannerström övertagna, kulturkrogen Kometen i Göteborg serverade kokt bergtorsk med hackat ägg, smält smör, kokt potatis och färskriven pepparrot. Det var väldigt gott, som jag visste att det skulle vara, men snuskigt dyrt tyckte jag. Denna rätt med en mellanöl tappat i glas kostade 270 kronor. Det får man en dagen trerätters lunch på en enstjärnig (Michelin) fransk restaurang för. OK – det var värt det för en gångs skull.
En kul grej med Kometen är att den är genuin i alla delar. Det inräknar också serveringspersonalen. Det är inte den här unga fräcka moderna stilen som står där och utgjuter sig över rätterna utan att veta ett skvatt om varken mat eller vin. Nej här kör man den gamla stadhotellstilen där folk fick, med mössan i hand, försöka få fem assietter med två vita och en brun. Inget fjäsk här inte – passar det inte så …. Troligen är stilen kulturskyddad tillsammans med restaurangens helhet.

Något annat vi får i Sverige är utländskt vin – dvs. vin från annat än Frankrike, vilket inte finns i vårt nya hemland. Våra vänner bjuder alltid på ofranskt vin av hög kvalitet som vi njuter av. Det är därför en spännande upplevelse att komma hem från resan och korka upp en Corbières Boutenac 2009 från Grand Moulin. Jag förstår att våra svenska vinälskande vänner blir helt tagna. Vinet är nästan svart, doften slår emot en som en våg av bär och animaliska toner och det har en kraft i smaken som inte kan jämföras med mycket annat. Nu tycker ni jag tramsar, men där finns tobak, syltade bär och ändå gott om mjuka tanniner som ger karaktär. Man glömmer även smaker på ett par veckor. Om Systembolaget hade en extra överhylla ovanför den där det står ”kraftiga röda” skulle den reserveras för dessa viner – om dom köptes in av Systembolaget vill säga.

Dagen innan vi åkte hem fick vi samvetskval och insåg att vi nog inte borde ha besökt våra barn i Stockholm och Göteborg. TV-programmet Go Kväll (tror jag det hette) hade ett inslag om hur man skall förhålla sig till resande ur miljösynpunkt. Man skall inte flyga fick vi reda på – tåg och cykel var acceptabelt. Om man måste flyga skall man flyga med fulla plan, hur man nu påverkar det som kund. Så skall man inte mellanlanda heller så då får man väl kapa planet för miljöns skull. Så skulle man använda miljöcertifierade hotell. Eftersom jag är väl insatt i de självcertifieringsorgan som resebranschen och andra branscher använder vet jag att det oftast är bluff och båg. Däremot går det bra att åka ”all inclu” som det heter och utarma de lokala kulturerna och ta död på all lokal företagsamhet på resmålet. Men fri sprit till pappa och fri glass till barnen ursäktar allt - eller hur? Allra bäst, fick vi veta, var att miljökompensera genom att betala några hundra extra för resan till resebolaget, som dom sedan påstår sig använda till att plantera skog eller plantera vindkraftverk i Norrlands vackraste och mest orörda natur. Hur mycket av de kompensationspengarna som används till något nyttigt får väl var och en avgöra.

I samma program ”gör man om människor”. Varför diskuterar ingen mode- och kosmetikabranschen ur miljösynpunkt? Samma dag försökte min fru köpa ett klädesplagg i brunt, men det finns inte i år fick vi reda på. Man tar sig verkligen för pannan – vem tusan bestämmer att man inte får klä sig i brunt i år – och varför går folk med på det. En annan sak jag funderat på när det gäller mode är hur det kommer sig att Nordkoreas pojkdiktator har bildat frisyrmode för alla innemän numera. Det skall vara skalat på sidorna och en hög hårborste på toppen – gärna fläskkotlettsvarianten, som Jan Guillou så träffande kallar det. Min fru, som är bättre historiskt bevandrad än jag är, påpekar emellertid att det inte är Kim Jong Un som
kommit på frisyren – den var populär redan under kriget bland SS-officerare – så det så. Man har sina förebilder.

En annan liten chick nyhet på extremistfronten är att Ulf Ekman - grundaren av Livets Ord - blivit katolik. Påven lär vara lika glad som Jimmie Åkesson blir när en ny järnrörsliga ansluter sig till Sverigedemokraterna – han tycker han har nog av skandaler – påven alltså. En god vän som var skolkamrat med Ulf Ekman visste att berätta att Ulf Ekman var aktiv medlem i KPML under den gemensamma skoltiden. Så det kan blir – eller hur det alltid varit skall man kanske säga.

Klockan 23.33 samma dag: Verkligen överträffar det mesta - http://www.svd.se/kultur/kim-jong-uns-klipp-politik-for-bisarr-att-ta-in_3409772.svd