Kajsa Wargs överman

Vi har fyra, vad vi kallar ankfiléer i kylen som blev över från senaste middagen med gäster. Ankfiléer är vårt namn på tunna delar av anka, inte så olika en lamminnerfilé, därav namnet. Egentligen heter det ”aiguillettes de canard” och är väldigt gott. Det var emellertid det enda vi har i kylen trodde vi så det blev lite bekymmer. Min fru äter inte snabba kolhydrater av medicinska skäl så man får tänka sig lite innan man gör tillbehör.

Jag gör en wook säger jag och dyker in i kylskåpet. Följande hittar jag:
En snutt gurka, en halv stor morot, en halv rödlök, lite vacker sallad (röd och gulstrimmig), några gula minitomater, en bit squash, en stump slanggurka, en kvist blekselleri och en liten kvast bladpersilja. Dessutom låg det en överbliven stor skiva bayonneskinka och drällde samt ganska många fina mogna blå fikon.
Sagt och gjort – ankan rullades in i bitar av skinkan så det fick bli basen. Därefter skar jag grönsakerna i bitar utifrån hur hårdkokta dom är. Moroten fick formen av smala långa stavar. Rödlöken blev månskäror, gurka och squash blev lite maffigare tärningar och sellerin fina slantar, medan blasten skars ned grovt.  Salladen och tomaterna fick vänta till sist och fikonen fick bara ligga med lite på slutet.

Jag wookade i solrosolja och smaksatte med thailändsk soja samt Cristal-sås från New Orleans och lite chilliflakes. En rejäl skvätt överbliven Sauvignon Blanc fick bli vätskan i wooken. När morötterna hade blivit lagom mjukkrispiga fick köttet en snabb stekning och fikonen i klyftor hamnade på toppen av wooken för att få lite temperatur. Med en ruska persilja blev det riktigt vackert och dessutom en av de godaste wookar jag gjort.

Lyckligtvis hade vi en liten skvätt mousserat vin från Gruissan kvar i kylen och den passade utmärkt till.
Kajsa Warg kan slänga sig i väggen.