Hemma i Frankrike igen – det är skönt. Redan på vägen från flygplatsen fick vi mail från våra vänner som ville bjuda på mexikansk mat. Det var skönt att slippa laga mat så trötta som vi var.
Att besöka Göteborg är alltid en upplevelse. Med Göteborgarnas sinne för ordvitsar kallar man sin stad numera för Muteborg, vilket är ganska träffande. Att detta inte är någon ny företeelse vet jag själv av erfarenhet från 70-talet, även om jag aldrig hade sådan position att jag ens blev frestad. Dessutom är man specialist på dubbelmoral. Även våra närstående som är starka miljövänner och välkomnat de förestående trängselskatterna har bytt åsikt och inser att det inte har ett skvatt med miljön att göra, utan bara är ett nytt sätt att beskatta medborgarna. Man kan ju leka med tanken att alla miljömedvetna faktiskt lämnade bilen hemma och började åka kollektivt. Det skulle ruinera kommunens ekonomi, dels genom uteblivna inkomster från stängselskatt och parkeringsavgifter, dels tvinga dom att dimensionera kollektivtrafiken för att människor verkligen skulle använda den. Dessutom skulle alla projekt som trängselskatten avses betala få läggas på is om folk faktiskt slutade åka in i centrum.
En liten finess är att man på en av de mest framträdande platserna i Göteborg, framför centralstationen, rest ett monument över kommunens revisorer. På tre höga pelare sitter tre män som håller för munnen, för öronen och för ögonen enligt känt maner från de tre aporna. Där kan man snacka om brist på självkritik. Möjligen är det ett practical joke av konstnären som inte genomskådats av beställaren.
I Sverige har vi annars njutit av typiskt svensk mat – löjrom, räkor, lammfilé och annat typiskt svenskt. Givetvis var vi tvungna att besöka gamla restaurang Kometen i Göteborg där Leif Mannerström numera bestämmer vad som skall lagas till. Det var som förväntat väldigt bra. Än bättre var det på Sjömagasinet där numera Ulf Wagner är ägare och krögare. På den tiden vi hade vinfirma hade vi en del kontakt med honom och det var trevligt att träffa honom igen. Jag besökte stället med en gammal kollega från Chalmers som under många år höll reda på allt åt oss forskare. Även Chalmers hade fått sin beskärda del av oegentligheter och fusk fick jag reda på. Man blir förvånad när man hör att människor som man känt länge och upplevt som dygdemönster, eller åtminstone ärliga, visar sig vara riktiga skurkar.
Det kanske låter konstigt men jag tycker att det är ganska bra att man nu avslöjar allehanda oegentligheter inom den offentliga sektorn. Det har alltför länge varit så att de fåtal rötägg som erbjudit tjänster åt samhället inom vård, skola och omsorg fått bli arketyper för alla privata initiativ. Man glömmer så lätt att det finns mängder av företag och anställda inom den privata samhällsfinansierade sektorn som både gör att bra jobb och gör det billigt och bra. Debatten har länge hävdat att om bara allt blir kommunalt eller statligt så får man valuta för sina skattekronor. På senaste tiden har vi sett att slöseriet, arrogansen och lyxlivet inom den offentliga verksamheten kan vara väldigt stor också. Jag för min del visste redan, genom min verksamhet under många år, att det inte har med finansieringen att göra utan har helt andra orsaker om saker sköts dåligt och oansvarigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar