google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: Tuffa Viktoria google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

onsdag 1 augusti 2012

Tuffa Viktoria


Vi har en kompis som vi döpt till Tuffa Viktoria. För att ingen skall ta illa upp så vill jag påpeka att namnet inte har något som helst samband eller hämtat inspiration från någon annan med samma namn. Viktoria är en mycket charmig liten gris. Att hon fick namnet Viktoria av oss beror på att hon redan som liten kulting både till utseende och beteende påminde om Tuffa Viktor, men faktiskt är en tjej.

Jag har tidigare berättat om byns frigående grisfarm där grisar av alla storlekar och båda kön lever helt fritt både vad gäller hur de rör sig och hur de sköter sitt kärleksliv. I denna promiskuösa tillvaro smyger sig ibland även en vildsvinsgalt in och gör de tama suggorna sin kur. Av utseendet att döma är Tuffa Viktoria ett resultat av just ett sådant förhållande, vilket kanske också är skälet till att hon föddes som enda kulting i sin kull.

Första mötet med Viktoria var när hon inte var mer än några decimeter lång, men ändå pilade fram mellan benen på och stal brödbitarna vi kastade in från de betydligt större syskonen, kusinerna, farbröderna och fastrarna. Hon var fullständigt orädd och hennes beteende accepterades av någon anledning av hennes äldre släktingar. Med tiden blev hon allt skickligare att förse sig och allt fräckare. Hon lärde sig tekniken att gama åt sig tre, fyra brödbitar och sedan snabbt och väldigt kaxigt rusa iväg en bit bort och konsumera sitt byte i lugn och ro för att sedan snabbt återvända för en ny raid. Det var alltid lika dråpligt att se hur hon rusade iväg med näsan i vädret och munnen full med brödbitar.

Numera har vi alltid med oss en påse gammalt bröd när vi tar vår dagliga promenad. Grisarna ligger i skuggan ett par hundra meter från stigen där vi går men så fort vi ropar kommer hela hopen grisar rusande, med Viktoria 30 meter före alla andra och de äldsta suggorna i maklig takt flera minuter efter.

Viktoria skiljer sig från sina släktingar på så sätt att hon är lite slankare, har lite smalare tryne och är svartbrokig och som sagt otroligt fräck och framåt. Vi hoppas att få ha henne som vän länge, vilket nog kan vara möjligt eftersom hon är en hongris. Hangrisarna går ju till slakt ganska snart utom dom få som behövs för att föra stammen vidare. Snacka om dröm för vissa extremister man läser om i den svenska politiska debatten.

Inga kommentarer: