Man kan inte "outsourca" sitt ansvar

Polisen och Skatteverket gjorde razzia hos en underleverantör till statliga SJ, arbetarrörelseägda Coop, Lidl, delvis statliga SAS i går. Svenska kommuner upphandlar åldringsvård som bedrivs under former som bara kan beskrivas som skamliga.

Dessa företeelser förekommer under den paraply av åtgärder som med ett utländskt ord kallas Facilities Management. Kort betyder det att man försöker organisera sin verksamhet på ett så effektivt sätt som möjligt genom att koncentrera sig på det som är företagets huvudverksamhet och ta hjälp av andra företag, som är bättre skickade, för att utföra sidotjänster och sådant som inte direkt är avgörande för det egna företagets kvalitet och goda ryckte. Så är det tänkt och så agerar de företag som vet vad dom gör och har personer med en adekvat utbildning inom området.

Ett av de redskap man använder inom Facilities Management är således att använda underleverantörer. Det är det man envisas med att kalla "outsourcing". Det är absolut inget fel att använda en kunnig underleverantör för olika sidoverksamheter i ett företag. Det gör ofta att man kan koncentrera sina resurser på det som är viktigast och det man kan bäst. Faran är om man inte vet vad man bör lämna till underleverantörer och vad man bör behålla själv eller om man upphandlar oseriösa företag på felaktiga grunder, som man sedan inte kontrollerar fortlöpande.

Tumregeln är att man aldrig kan lämna ifrån sig sitt ansvar för något man levererar från sitt företag. Man bör inte heller lämna ifrån sig ansvar för sin kvalitet och goda ryckte. Man bör aldrig lämna ifrån sig sådant som hör till verksamhetens huvuduppgift, sk. kärnverksamhet. Ändå gör man ständigt detta, troligen av okunskap om vad som verkligen är företagets huvudverksamhet. Nu tror ni jag överdriver, men en av de svåraste frågor att svara på för företag är faktiskt vad deras huvudverksamhet är. Förfärande många tror faktiskt att det är att tjäna pengar till aktieägarna.

Om man lämnar olika verksamheter till underleverantörer måste man ha full kontroll på under vilka förhållanden och med vilken kvalitet dessa underleverantörer arbetar. Man kan aldrig som SAS, Coop, SJ, Lidl och Sveriges kommuner avsvära sig ansvar för något led i produktionen genom att hänvisa till att man har ett avtal som föreskriver hur det skall gå till. Det företag som är anvarig för slutprodukten måste ta sitt fulla ansvar och kontrollera att det som avtalats överensstämmer med verkligheten. Hela ansvaret gentemot slutkunden faller på den som köper upp underleverantörerna - inget annat är acceptabelt.

Ofta har man också använt sig av konsulter/underleverantörer för att författa de avtal som man tror skall säkra kvalitén. Det kan vara rena affärsavtal eller som i offentlig sektor upphandlingsunderlag för offentlig upphandling. Man kan inte se det på annat sätt än att dessa konsulter har misslyckats med det de anlitats för när det blir så fel som i fallet Carema eller salladsfabriken i Jordbro.

Jag skriver detta i egenskap av fd. professor och ansvarig för utbildningen i Facilities Management vid Chalmers och som fd. gästprofessor i samma ämne vid Hong Kong Polytechnic University.