En gnällspiks julbetraktelser

Jag måste vila mig en stund eftersom jag blir helt slut av att höra på programmet Meny med Karin Fransson. Troligen är hon en av Sveriges bästa matkreatörer och jag tar gärna del av hennes recept, men hon pratar ju fullständigt hål i huvudet på sina lyssnare. Ett orsak är att hon aldrig andas, vilket man väl får skriva på entusiasmens konto, en annan orsak är att kombinationen av tysk brytning och den aggressiva, staccatodialekten från Kalmar inte är någon bra kombination. Trött blir man i alla fall och det är omöjligt att följa med i vad hon säger. Dessutom undrar jag varför alla TV- och radiokockar hela tiden måste tjata om hur gott allt dom gör är. Man behöver ju inte utbrista i lovord varje gång man vrider ned några korn ur pepparkvarnen - eller "kör ned" heter det väl på kockspråk.

Det är väldigt skönt att vara tillbaka i Frankrike där man betraktar mat och vin som något som främst är till för att äta och njuta av tillsammans med vänner. Jag har under 10 dagar i Sverige blivit innerligt trött på alla dessa oerhört tillkrånglade och pretentiösa recept i tidningar och matlagningsprogram där det verkar var mängden av exklusiva ingredienser och avancerade tekniker som är huvudsaken, inte samvaron i köket och vid bordet. Tänk att allt måste göras till mode och krånglas till så in i baljan bara för att visa hur oerhört inne man är.

Ett annat radioprogram som jag har svårt för är modeprogrammet Stiiil (skall uttalas med överklass-iii genom näsan). Jag begriper faktiskt inte hur man kan sända ett så meningslöst program två dagar i rad på bästa sändningstid i P1 - varje vecka. Med tanke på hur oerhört resursslösande, manipulativt, fördummande och till ingen nytta som modevärlden är borde det gå stick i stäv med vad som är Politiskt korrekt - men icke så. Om det åtminstone vore problematiserande och lite kritisk till modevärldens företeelser, men man är lika lyrisk över utslitna jeans för 3000 kronor som över drogmissbruket som kreativitetsskapande faktor bland branschens giganter. Dessutom är Susanne Ljungs frasering och betoning fullständigt omotiverad och är jobbig även när man bara hör hennes röst utan att uppfatta orden.

Att jag är sur och grinig idag beror på att jag haft diskbråck i två veckor nu och igår kunde jag över huvud taget inte ta två steg utan stöd av min fru. Till råga på allt så har vår trevlige husläkare gått i pension så vi var tvungen att hitta en ny. Ett äventyr som jag skall berätta om senare. 

Lyckligtvis kunde jag komma till vår nye läkares akutmottagning redan i går morse och de andra patienterna i kön lät mig gå före när dom såg vilket tillstånd jag var i. Nog är man en ganska patetisk uppenbarelse när man har har riktigt ont i ryggen - dessutom gör det ont när man skrattar. Den nye läkaren var verkligen trevlig - lite skarp var hon kanske, men mycket professionell och kunnig och med en trevlig torrhumor som jag uppskattar. Hon menade att jag nog skulle avstå från nyårsdansen med min fru.

Nyårsfesten hos oss tenderar att bli mer och mer omfattande. Nu är vi uppe i 12 personer eftersom det tillstöter vänner som vi bara inte kan låta bli att bjuda - inte vill vi avstå deras sällskap heller. Problemet är bara att kombinera, fransk, svensk, amerikansk och irländsk tradition. Svårast är nog att i det fallet tillfredsställa de franska traditionerna eftersom dom är dom enda rätta. Lösningen är knytkalas så får var och en ta med vad dom gillar - det blir spännande.

Trots plågorna har julen varit trevlig. Vi delade Julafton mellan mina barn och min frus dotter. Emiliano fick kinesiska monster som INGEN ANNAN i skolan har och Mateo fick 8 bilar så lyckan var fullständig. Själv fick jag trevliga och intressanta böcker, bl a biografin om Olof Palme och en historisk bok om valloner samt en del annat trevligt som marsipangris och lite nyttiga saker som jag önskat mig plus några fina överraskningar från bl a Eva. För lille Hjalmar (1år) var det första Julen han uppfattade och  hans favoriter bland alla presenter var ett rött sidenband från NK som varit runt mina handskar samt en plastborste som föräldrarna fått för att ta ut aska ur öppna spisen med. Den var väldigt bra att banka i soffbordet med.

Tack alla för en fin Jul och dessutom önskar jag alla läsare
ett
GOTT NYTT ÅR