Så tokigt det kan bli - funderingar kring ansvar

Från Aftonbladet.se

Det snöar i Sverige och det är svinkallt för andra året i rad. Kommunerna klagar på att deras pengar för snöröjning redan är slut. Man får intrycket att pengar i den kommunala budgeten är en naturtillgång som bara finns i en viss mängd. Felet är ju inte att det är vinter utan att man avsatt för lite pengar för att möta vintern och det är ju ett politiskt beslut. Men det kanske är så att samhället är så genomsyrat av globala uppvärmningtankar så man inte tror på vintern längre. Man kan ju undra vad som skulle hända om privatpersoner behandlade sin ekonomi på samma sätt.

Jag hörde en upprörd Elisabeth Ohlson Wallin i morse för att hon upplevde att Världskulturmuseet i Göteborgs ledning ansett att hon själv måste avgöra om hon ville ställa ut sin fotoutsällning om Jerusalem och även ta ansvar för konsekvenser om människor blir kränkta och upprörda över det hon visar. Att konstnärer skulle fundera över konsekvenserna av sitt arbete var för henne oerhört upprörande. Det skulle ju kunna innebära att konstnärerna inte kunde göra vad som helst om de vore tvugna ta ansvar för sin yrkesutövning.

Man undrar lite vilken värld konstnärer tror vi andra människor lever i. Tror de att vi vanliga människor, politiker och företag kan göra vad som helst i vår yrkesutövning helt oberoende av vilka konsekvenser det får för andra och framför allt måste man undra om det vore önskvärt. Det är en ganska underlig självuppfattning man har som konstnär när man inte bara anser att man, vid behov, skall försörjas av samhället för att slippa "prostituera" sig genom att producera verk som människor efterfrågar. Man anser nu också att man skall befrias från allt ansvar för sin verksamhet.

Så har vi den hetsiga diskussionen om WikiLeaks verksamhet som i debatten å ena sidan framställs som till 110%!? gynnsam för demokratin å andra sidan som ett oerhört hot mot diplomatin och demokratin. Är det alltför vågat att anse att företeelsen har sina goda sidor, åtminstone som en engångsföreteelse, för att få världens ledare att skärpa sig, men givetvis skulle få mycket stora negativa konsekvenser om det blev regel att all förtrolig information blev offentlig.

Nog är det väl rimligt att en ambasadör rapporterar vissa observationer till sin utrikesminister utan att det måste komma tidningen. Det vore kanske inte så lyckat om personliga omdömen om ledare som Saddam Hussein, Idi Amin eller några andra av världens psykopater blev publicerade, men det vore kanske ännu värre om ambasaden inte vågade rapportera hem om sådana saker av rädsla för att det skulle publiceras. De som menar att det är dubbelmoral att inte basunera ut sanna omdömen om exempelvis Nordkoreas ledare kan ju fundera över hur ärlig man kan vara i omdömet om en person som sitter med pekfingret på avfyringsknappen.

En intressant konsekvens av läckorna är att de försäkringar som regeringen gett svenska folket att ingen av den insamlade informationen från mailtrafik och annat skall komma i obehöriga händer har blivit närmast löjlig. När inte ens USA's utrikesdepartement och Pentagon kan hålla tätt så är det väl inte troligt att de svenska spionorganisationerna skall klara av det.

Slutligen tänker jag på vad en kvinna i Värmland i min barndom sa när grannfrun kom och klagade på att sonen hade sagt att hon var ful: "Du skall inte bry dig så mycket om vad Henry säger, för han säger som det är han".

Jag hade först tänkt illustrera med en länkad bild från utställningen Jerusalem, vilket inte möter några juridiska hinder eftersom den redan finns på nätet, men med kännedom om konstnärers känslighet kring upphovsrätt så avstår jag. En bild av konstnären själv är nog säker för hon är väl inte upphovsrättsskyddad.