Ostron och naturister i Leucate

Ostronrestauranger i Leucate

Man kan bara inte motstå att åka ut till kusten när vädret är så fantastiskt. För andra dagen i rad har vi ätit ostron ute hos odlarna i Leucate Plage. Idag tog vi med våra grannar på en överraskningsutflykt. Dom har inte varit här nere på 15 år och tyckte det var helt fantastiskt att komma hit och se hur det förändrats. Så är dom ju oerhört förtjusta i skaldjur också så det blev en riktigt lyckad tur. Vi beställde 3 dussin ostron och ett dussin vardera av musslor och palourdres (en sort snäckor) tillsammans med en flaska vin och bröd. Det gick loss på hela 400 kronor, men det var det värt.

Det där med ostron är lite speciellt här nere. Visserligen måste man nog hålla med om att ostronen på Atlantkusten är överlägsna dom från Medelhavet, men å andra sidan slipper vi giftalger i våra så det jämnar ut sig. De mest kända ostronen kommer från Bouzigue utanför Sete. Det är dom vi ätit under alla år vi hade sommarställe där. När vi kom hit ner upptäckte vi ostronen från Gruissan som är annolunda. Dels odlas dom i havet, inte i de innanhav som ligger runt kusterna här nere. De sköljs också i färskvatten vilket gör att dom är mindre salta än ostronen i Bouzigue. Vi har emellertid kommit fram till att de som odlas och skördas i Leucate är överlägsna i smak. En specialitet är också att man här odlar ostron på det naturliga sättet där dom får klänga sig fast vid ett rep och inte utvecklas i trådburar som är vanligast. Kanske är det för att de ostronen har bättre tillgång till fritt strömmande vatten där dom hänger som dom är så fina, vad vet jag. Dom är emellertid lite dyrare eftersom det är ett mindre effektivt sätt att odla dom på.

En annan sak som jag funderat över är den vanliga föreställningen att man bara äter ostron under månader med bokstaven R i namnet. I Sete bryr sig ingen om detta. Jag har funderat på om det har något med värme och sommar att göra och huruvida dom håller sig färska. Jag har emellertid insett att det finns en annan konkret anledning. Under juni, juli och augusti har nämligen ostronen mjölke i sig, vilket de flesta inte tycker är så trevligt. Det finns emellertid en del här nere som föredrar detta.

Det var hur som helst en väldigt lyckad lunch och stekhett i solen, men det kan man ju stå ut med. Vi tog en lång promenad efteråt efter stranden. I går tog min fru och jag en promenad direkt utanför restaurangerna där det normalt sett inte är tillåtet för oss textilare att gå. Det är nämligen ett enormt område reserverat för nudister, eller naturister som det heter här. Det finns ett antal stora villa- och lägenhetskomplex här nere för de som är intresserade av denna livsstil. Det är främst holländare och tyskar som bor i de här gettona. Där finns all tänkbar service som läkare, butiker, restauranger och annat som frekveneras av naturister. En bekant som varit på en sådan restaurang berättar att gästerna har med sig egna små handdukar som dom lägger på stolen så att man inte skall bli utsatt för någon annans rumpavtryck.

Nu på vintern är det oftast OK att gå här eftersom alla husen står tomma, men när vi gick åt ena hållet på stranden såg vi en man som med kamera och stativ förevigade sig själv i all sin nakna prakt. När vi en halv timma senare kom tillbaka höll han fortfarande på och experiementerade med olika ställningar som skulle gör hans skönhets alla detaljer rättvisa. Barnslig som man är kan man inte riktigt låta bli att förundras över detta intresse av sig själv och sin kropp. Vi kunde inte låta bli att undra lite över vad han skulle använda bilderna till.

Nu är det bara dagar tills vi åker till Sverige för Julfirande. Man får hoppas vi kommer iväg, men Girona lär väl vara snöfritt - värre kan det väl bli på Säve i Göteborg om det vill sig illa. Man får en bra illustration till hur vädret kan skifta på små avstånd när man vistas här nere. När man är i Leucate och solen är så varm att det går att posera naken på stranden kan man bara några mil bort se hur de snöklädda topparna i Pyrenéerna reser sig med sina 2000 meter.