google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: Mycket att göra en tid - men trevligt google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

lördag 23 januari 2010

Mycket att göra en tid - men trevligt

Det var länge sedan jag skrev något nu. Vi har varit tre veckor i Sverige och hälsat på vänner och släkt. Väl hemma möttes vi av snö vid fransk-spanska gränsen, men ett par dagar senare kunde vi promenera på stranden i 18 graders strålande sol. Det har emellertid varit lite varannandagsväder så jag har hunnit med lite annat än att vara ute i friska luften.

Sedan vi kom hem har jag arbetat intensivt med en kurs i släktforskning för nybörjare som jag blev övertalad att göra. Det har varit riktigt trevligt och jag börjar se slutet på arbetet. Det kommer att bli en Internetkurs som både skall ge grunderna och lite mer avancerad kunskap om hur man börjar släktforska.

Sista veckan blev det emellertid bara arbete med ett föredrag jag höll i fredags på l'Université Paris-Est. Egentligen har jag ju slutat att göra sådana saker sedan jag blev pensionär, men ibland kan man inte motstå det. Jag åkte TGV upp till Paris, vilket trots att det går fort och är bekvämt, ändå är ganska tröttsamt och min rygg mår inte bra av att sitta så länge. Inte är det billigt heller - 300 Euro kostade biljetten såg jag. Som tur var betalade jag inte själv. Att åka tåg kräver viss utbildning - först skall man slå in ett antal uppgifter i en automat för att få ut den biljett man har köpt på Internet. Sedan skall biljetten "komposteras" - ja det heter så på franska - innan man kliver på. Det betyder att man själv måste stämpla den i en maskin - ungefär som på spårvagnen i Göteborg innan magnetkorten. Jag minns en gång i Italien när jag var ovetande om detta och fick en riktig utskällning av en konduktör i en uniform, som hade gjort en svensk general grön av avundsjuka. Jag räddades emellertid av en äldre dam som tydligen hade rätt stamtavla för att få konduktören att bete sig som en hundvalp när hon i sin tur skällde ut honom för att han var ovänlig mot en turist som inte kunde språket.

I Paris hade jag bokats in på ett väldigt trevligt litet hotell inom gångavstånd från Gare de Lyon på Boulevard Voltaire. Det heter Grand Hôtel de Francais och var väldigt propert och verkade helt nyrenoverat på ett smakfullt sätt. Trevligt nog hade dom inte fallit för frestelsen att försämra servicen totalt genom att påstå sig vara miljömedveta. Man fick faktiskt rikligt med handdukar och sådana där trevliga kinesiska tofflor att ha på fötterna och dessutom en riktig tvål. Hotellet var emellertid inget lyxhotell utan hade tre stjärnor så det var rimligt i pris tror jag. Det enda tråkiga var de obligatoriska syntetlakanen och kuddarna.

Första mötet med Paris var lite dråpligt dock. Eftersom jag inte visste hur långt det var till hotellet tänkte jag ta en taxi. Jag blev emellertid utlyft ur taxin - eller åtminstone min väska - eftersom jag inte hade numret på gatan där hotellet låg. Att jag hade en karta och dessutom kunde berätta att det låg vid en speciell metrostation hjälpte föga. Jag är inte helt säker på att chauffören kunde läsa karta över huvud taget - det verkade inte så. Vakterna som anvisade bilar vid stationen försökte förklara för honom, men han bara slog dövörat till. Det kanske var för nära för jag kunde gå dit på 20 minuter.

Min föreläsning blev emellertid väl mottagen och jag hade ett trevligt, men tröttsamt, besök i Paris och träffade f.d. franska kollegor. Även om man hållit på och tjôtat inför andra människor i hela sitt liv så pumpar man ändå upp en del adrenalin innan man kommer igång - och adrenalin är väldigt uttröttande! På hemvägen blev vi stående i en timma på spåret mellan Agde och Bezier. Varför har jag ingen aning om, men en lång dag blev det.

Om någon av er vill prova min nybörjarkurs i släktforskning så tänkte jag ge introduktionsrabatt till dom läsare som är intresserade. Skriv ett mejl till mig och berätta vem som skall ha kursen så skickar jag en personlig rabattkod som ni kan utnyttja själv eller också ge bort kursen som gåva. Så snart kursen är färdig skickar jag koden som ni kan utnyttja om ni vill, men utan förpliktelser om ni skulle ångra er. Min mejl hitta ni under "Min profil".

När kursen väl är färdig kommer jag emellertid att ta fullt pris av alla som inte har en rabattkod.

Inga kommentarer: