Olika affärsidéer - olika kunder

Jag hör på svenska nyheter att grönsaker som säljs har ”förädlats” på ett sådant sätt att de skall ge större skördar, vara vackrare, smaka mindre och vara mindre nyttiga, men framför allt skall de vara billigare. Detta gillar tydligen konsumenterna och de odlare som försöker odla och sälja riktiga grönsaker klarar sig inte ekonomiskt. Lyckligtvis har vi inte de problemen här i Frankrike utom mitt i vintern då det i de stora affärerna finns sådana produkter även här. De grönsaker man köper på torget eller i många affärer här smakar bättre ser ofta lite knöliga ut, doftar som de ska och innehåller det som grönsaker borde göra. Dyra är dom inte heller eftersom de säljs med få mellanhänder.

Det är emellertid intressant att se hur förädlingen av vin, som är vår regions största produkt har förädlats under de senaste decennierna. Languedocs viner hade för några decennier sedan välförtjänt dåligt ryckte, De var usla billiga och levererades till Sverige i tankbåtar där de härtappades av Vin&Sprit. Den största konkurrenten på skalans botten var algeriskt vin som av vissa grupper på 70-talet ansågs vara de enda politiskt korrekta rödtjutet. I vår region Corbières odlades den ökända druvan Carignan som gav enorma skördar av uselt vin. Man fick ut 120 hl vin per hektar mark och mer på den tiden. Det gick ständigt nedför för regionen Languedoc som då var världens största vinproducent i volym räknat. Något måste göras och det gjorde man.

En av de senaste franska appelationerna (AOP) är Corbières Boutenac som har centrum i och namn efter vår by. Det som hänt där är typiskt för hela Languedocregionens utveckling och dess förädling av vin. Från billiga skräpviner har man förädlat sin produkt till att vara bland de mest intressanta och kvalitetsmässigt mest kontrollerade i Frankrike och man har rönt stora framgångar i hela världen (utom i Sverige). Man har gått en diametralt motsatt väg mot den väg grönsaksodlarna valt.

Den utskämda druvan Carignan har visat sig vara en guldklimp om man drar ned skördarna och använder nya metoder för odling och vinframställning. Den ger så kraftfulla viner att andra regioner mot bestämmelserna köper upp den och blandar i sina avsevärt dyrare viner. Skördarna har tvingats ned från över 120 hl/ha till under 50 hl/ha. Man gödslar med kompost på vinrester, man förbjuder konstbevattning, stockarna beskärs hårt för att hålla nere skördarna och för att få mer smak, skörd sker för hand och reglerna för transport till press är stränga. Kontrollen är minutiös av druvornas kvalitet vid skörd och av det färdiga vinet. Kontrollen sker vid upprepade tillfällen av förseglade stickprovsvalda flaskor, vilket gör att man inte succesivt kan försämra kvalitén hos ett bästsäljande vin, som bland annat tidningen Allt om Mat visat sker med viner från en del andra länder. Resultatet blir viner av hög kvalitet, med oerhört mycket smak som kan lagras under lång tid. Det har inneburit ett uppsving för vår by och regionen. Man planterar nu nya vingårdar på de jordar som är godkända för dessa kvalitetsviner och på de sämre jordarna planteras olivträd och andra grödor. Även om inte alla viner från Languedoc underkastas samma stränga regler som exempelvis Boutanac- och La Livignere-viner så har samma grundprinciper genomsyrat odlingen och utvecklingen i hela Languedoc.

Den internationella vinpressen har uppmärksammat detta och utmärkelser till regionens, såväl viner som producenter, blir allt vanligare. I Sverige är emellertid inställningen till viner från regionen i mycket densamma som på 70-talet och ett av de viner, som fortfarande säljs och som lånat namnet från området är också ett närmast odrickbart, men billigt, blandvin som jag minns från det jag arbetade på Systembolaget på 70-talet. Man kan spekulera i orsakerna till den svenska marknadens reaktion, men jag vet att för något decennium sedan, då vi importerade viner från Languedoc, så visade marknadsundersökningar, att svensken köper vin främst utifrån mest procent/krona. Om det fortfarande är så så är det samma problem som seriösa grönsaksodlare har som försöker höja kvalitén på sina produkter.

För den intresserade kan jag nämna att frakt + ett litet påslag till importören + ett rejält försäljningspåslag till Systembolaget + alkoholskatt utgör ett ganska högt baspris för en flaska vin utan att man betalt för vinet till producenten. Detta baspris är i stort sett konstant oavsett kvalitet på vinet. Sedan tillkommer ett pris för vinet till vinbonden samt moms. I praktiken innebär det att för varje 10 kronor mer man betalar för en flaska får man 8 kronor vin eftersom momsen är 20% av bruttopriset. Det lönar sig därför att köpa lite bättre vin om man gillar vin vill säga – inte bara p’ocenten Helge.

Dessutom kan man väl tillägga att man dricker mindre av ett kvalitetsvin än av ett lådvin på grund av smaken och fylligheten, men det kanske inte heller är något bra argument om man, som i mina hemtrakter, i vissa kretsar skålar med orden – ”in i dimman”.

Osannolika viner

Min fru är väldigt förtjust i ett vin från Tarragona i Spanien som har en fin vaniljsmak, vilket är lite väl insmickrande för min smak. Vi köper då och då en låda på Lidl här i Frankrike. Vinet kostar 2.99 euro per flaska, men så är det en Gran Reserva också. Den årgång man kan köpa nu är 2008, men idag fann jag en gammal dammig flaska från 2001 i källaren, som jag inte hade några stora förhoppningar om att det skulle vara drickbart. Döm om min förvåning när jag smakade. Det var fantastiskt fint -balanserat, fruktigt och väldigt fylligt. Vinet är ju faktiskt 14 år gammalt och kostade 25 kronor flaskan!! Nog blir man förvånad.

På samma sätt fann vi en liten producent här i trakterna. Det är ett gammalt par som odlat vin i hela sitt liv, men aldrig gjort någon stor affär av det. De har sina tegar i det bästa området i vår kommun och har i alla tider gjort sitt vin på samma manuella sätt i alla produktionsled. Deras Corbièresvin från 2010 är helt fantastisk, oerhört komplext och tydliga smaker av svarta vinbär. Det är bland de bästa viner jag smakat i regionen. Våra vinälskande vänner från Sverige köpte ett otal lådor och det blev inte särskilt dyrt eftersom det kosta 5.90 euro per flaska.

Min fru berömde deras viner och talade om alla olika smaker som hon fann i vinerna. Vinodlaren var helt oförstående till detta resonemang – han kan göra vin men den teoretiska vinkunskapen var för honom helt okänd. Han hade inte ens särskild koll på de karaktäristiska egenskaperna hos olika druvor utom de han hade själv förstås. Det är det man kallar tyst kunskap bland didaktiker. Han berättade att han inlett samarbete med en av de stora producenterna i området och på så sätt fått fram ett ekologiskt vin. Han tyckte väl att det var lite knepigt med det där ekologiska eftersom han har gjort vin på det sättet i alla tider, men inte kunde bli certifierad eftersom det var alldeles för mycket papper att fylla i och kostade för mycket. Han tänkte nog fortsatta som förut och sälja till de som tycker om smaken på hans viner.

Annars börjar det komma bra ekologiska viner häromkring. Det är duktiga vinodlare som börjat producera sådana viner, vilket gör att de blir riktigt bra. Tidigare har det mest varit de som inte kan göra vin som lyckats sälja till miljöentusiaster, främst utomlands, trots smak och kvalitet. Tråkigt nog kan man inte få ”våra” fina viner på Systemet till rimliga priser eftersom vi bara har relativt små bönder här som framställer sina viner ”från ax till limpa” som det heter och det passar inte det svenska monopolet, som mer tror på stordrift och industriell framställning. Det finns några få viner från Boutenac på Systemet med de är alltför dyra. Håll utkik efter de två ”superappellationerna” Corbières Boutenac och Minervois La Livinière - de är något alldeles extra, men dyra på Systemet. Här är priserna rimliga – mellan 10 och 20 euro.

Vinjettbilden är tagen under den årliga vinvandringen anordnad av Cru Boutenac.