Jag måste erkänna att jag är både förvånad och lite irriterad över hur lite privatliv man har så snart man använder Internet. Härom veckan fick jag en information från Sigma foto om deras nya linser. Eftersom jag gillar att fotografera sökte jag lite på nätet för att se hur dyr en 500 mm lins var från olika företag. Jag har också som kuriosa intresserat mig för några andra produkter som jag inte haft minsta tanke på att köpa.
Det dröjer bara någon dag innan det dyker upp annonser och erbjudanden om just de saker jag har läst om i annonsmarginalen på mitt Facebookflöde. Med en dåres envishet utsätter Facebook mig för reklam i hopp om att jag till slut skall falla till föga. Vad som dessutom förvånar mig är att samma annonser dyker upp på mina bloggar om släktforskning och pensionärsliv i Frankrike.
Jag har ett antal vänner på Facebook som gillar att lägga ut länkar till olika artiklar som andra skrivit och som deras vänner publicerat. Om jag läser dessa och kanske gillar dom så dröjer det inte länge innan mitt flöde översvämmas av publiceringar från personer och organisationer som jag inte har någon som helst relation till annat än att de till nöds kan anses vara relaterade till det jag tidigare läst eller gillat.
Om man vill ha det minsta privatliv så bör man undvika såväl Google som e-handelssajter och Facebook, men det går ju inte. Nu kommer min undran:
Nästan varje gång som det sker ett terrordåd så säger säkerhetspolisen att de hade personen under observation, men inget antydde att han hade något skumt på gång. I efterhand kan men emellertid konstatera att han sökt på Google efter vapen, recept på sprängmedel, besökt IS-förhärligande sidor, skrivit hatiska saker på Facebook och lagt ut videofilmer på U-tube där han lovar att begå hemska terrorbrott. Detta lyckas ofta säkerhetspolisen hitta i efterhand, men oftast är det tidningar runt om i världen som lyckas kartlägga personens historia. Man skyller på bristande resurser och att det är närmast omöjligt att hålla koll på vad folk har för sig på Internet.
Det underliga är att kommersiella krafter på Internet lyckas följa mina intressen intill nästan varje knapptryckning och överösa mig med reklam, men polisen verkar inte ha varken resurser eller kompetens att göra detsamma. Kanske det är dags att Interpol, Europol och de nationella säkerhetspoliserna att outsourca den förebyggande terroristbevakningen till Google, Facebook och Amazon för dom verkar ha stenkoll på oss medborgare - våra intressen och vanor. Och - då "står vi inte ens under bevakning".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar