Gamla ideal möter moderna värderingar

De tre aporna som ingenting hör, ingenting ser och ingenting säger

Man känner sig aldrig så gammal och i otakt med tiden som när man möter uttryck för moderna synsätt och värderingar. Det är då det blir svårt att behålla sina ideal.

Idag var vi på vår favoritrestaurang och firade en väns födelsedag. De har fantastisk mat till ett bra pris och personalen är väldigt trevlig. Det är alltid fullt och det innebär att flera hundra personer skall serveras mat under ett lunchpass. Trots det är alltid maten perfekt tillagad och personalen alltid trevlig.

Restaurangen är en del av ett av traktens historiskt största och mäktigaste kloster från 1000-talet, som förutom restaurang har visningar, souvenirbutik, vingård med tillhörande vinbutik utställningar och konferenser. Det är nu i privat ägo och således ett stort företag. Vi noterade att en av ägarna, som normalt sköter företagets administration, serverade idag. Vi har också noterat att hovmästaren sedan en tid haft ett stöd för sin vänstra arm, vilket hon berättat är på grund av en ihållande överansträngningsinflammation beroende på alltför tungt och ihållande arbete 7 dagar i veckan. Man behöver avlastning eftersom flera bland personalen visar liknande symtom. Man har därför under en tid försökt anställa mer personal, vilket visar sig vara omöjligt att få tag på.

Till saken hör att Sydfrankrike har bland landets största arbetslöshet, speciellt bland ungdomar. Trots detta kan man inte få tag på arbetskraft. Trots överenskommelse kommer de inte ens till intervjun som man bokat in. När man inser att företaget anställer folk på laglig väg med inbetalning och sociala avgifter samt skatteavdrag är man inte intresserad. Det ger nämligen mer pengar att uppbära arbetslöshetsunderstöd och arbeta hos någon av de restauranger som främst anlitar svart arbetskraft utan skatteavdrag. Att betala en vit lön som ger mer än en kombination av arbetslöshetsunderstöd och svart lön är svårt att klara.

Nu är ju inte det här unikt för Frankrike. Redan när vi bodde i Sverige hade vi en bekant som hade ”moderna” värderingar om sin egen relation till det offentliga och gemensamma. Han var snickare och långtidssjukskriven för ryggproblem. Det hindrade honom inte att ta alla svarta jobb åt vänner och bekanta och inte heller att vara en av de flitigaste och bästa spelarna i vår golfklubb. Visserligen retade många sig på hans mycket dyra bilar och hans och familjens extravaganta semesterresor, men anlitade honom ändå ständigt för att göra reparationer och byggprojekt när det så behövdes. Han var ju billigare.

Två av våra vänner som besökte restaurangen idag är amerikaner och övertygade demokrater med sympatier för Sanders. Efter vi fått den här berättelsen sa de sorgset att det är ju detta Republikanerna ständigt hävdar och det känns svårt att se hur den moderna verkligheten kan se ut. Jag kan bara instämma och funderar på hur man skall förhålla sig till det.

Som jag ser det finns det åtminstone två alternativ:

Den vanligaste verkar vara att göra som de tre aporna – blunda, hålla för öronen och hålla tyst. Om man följer den svenska debatten verkar det vara det mest attraktiva förhållningssättet. Strategin är emellertid att konsekvent förneka existensen av företeelser som inte överensstämmer med en egen önskan om hur det borde vara. Man förnekar allt som komplicerar ens världsbild.

Den andra strategin för att behålla sina humanistiska ideal är att erkänna att värderingar och moral gradvis har förändrats i det samhället – ibland faktiskt till det sämre - och att det förekommer andra värderingar på många områden bland människor. Om man gör det kan man förhålla sig till det och verka för att argumentera, informera och utbilda för att i möjligaste mån få till stånd ett samhällsklimat där de tankefigurer vi anser grundläggande och omistliga och där grundläggande humanistiska och solidariska ideal tillåts ta överhanden. Där man kan ha ett samhälle där man tar ansvar för varandra oavsett ålders-, sociala- och kulturskillnader och där man tillsammans bekämpar avarter och missbruk. Vi måste nog inse att Sverige i förhållande till andra länder har blivit mycket extremt, men att detta i vissa avseenden gäller även Frankrike och andra västländer.

Värderingsskillnader i världen idag

Om man inte lyckas angripa alla de reella hot mot vårt välfärdssystem som uppstår i det moderna individualistiska samhället så kan två saker hända. Det ena är att gemene man ser diskrepansen mellan verkligheten och verklighetsbilden och lägger sin röst på de som tycker att man skall nedmontera välfärden på grund av allt vanligare missbruk. Då händer det andra – att den stora utsatta majoritet av de som får stöd och verkligen behöver det blir lidande. De som har hamnat utanför välfärdssamhället. De som flytt från förtryck eller fattigdom i sina egna kulturer. De lämnas åt sitt eget öde. Man undrar om de kommer att tacka de som i förment välmening blundat, hållit för öronen och hållit tyst och som även tystat alla invändningar.