Så börjas det igen ...

Nu kommer våren snart även om det blåser snålt just nu och är under 10 grader ute. Vi börjar redan kika i vägkanterna efter de första blommande mandelträden. Om det bara slutar blåsa från norr så händer det nog.

Annars är det en kämpig tid framöver. Jag tänker osökt på ”att säsongen börjar” som det brukar stå i gamla överklassromaner. Det finns faktiskt vissa likheter mellan pensionärstillvaron i främmande land – utom statusen – och den gamla överklassens tillvaro. Man arbetar inte för sitt uppehälle. Pengarna kommer regelbundet om än i olika mängd för oss liksom för den gamla aristokratin, som resultat av tidigare generationers – i vissa fall egna – strävanden. Man sysselsätter sig med socialt nätverkande och allehanda för mänskligheten och samhället mindre betydelsefulla saker, men man är ständigt upptagen upp över öronen.

Alla vänner häromkring har ägnat helgerna åt familjen på besök eller besökt densamma. Nu är det dags att träffas igen vänner emellan – så har vi ju alla dessa födelsedagar. Det är ju ingen tvekan om att våren varje år inverkar på nativiteten och nedkomsten under de första tre månaderna av året. Riktigt till oss verkar vi och våra föräldrar ha varit runt midsommar för födelsedagarna i mars är många.

Det kunde inte ha börjat mer intensivt än med min frus födelsedag på den lilla restaurangen Au Lavoir i Colombiers, Herault. Som vanligt firade vi födelsedag med våra äldsta vänner i Frankrike – tant Grön, tant Brun och tant Gredelin. Vi var alla överens om att det var det mest perfekta vi ätit på år och dag och det säger inte lite i våra trakter. Jag bara måste berätta:

Det inleddes med en varm förrätt med pilgrimsmusslor på en bädd av risotto, sedan serverades en halv hummer med en citronsmakande smörsås, därefter var det absolut möraste lammrack vi någonsin ätit. Ostvagn blev det därefter och slutligen en Grand Marniesufflé som var något alldeles extra. Ja så ett fat med små sötsaker till kaffet förstås. Vi brukar faktiskt kunna hitta något litet att anmärka på, dock inte till personalen om det inte är allvarligt, men den här gången gick vi alla bet. Dyrt blev det inte heller om man tänker på att det var födelsedag – under 300 euro för fem personer med två flaskor vin.

Inte blir det lättare i framtiden heller. Födelsedagar kommer ju när dom kommer och dessemellan känner vi mängder av trevliga människor som vi ömsesidigt försummat under helgerna. Finns det något bättre sätt än att träffas för lunch eller middag om det nu är hemma hos varandra eller ute på någon trevlig restaurang.

Eftersom jag väl får vara farbror Blå så kommer vi idag att överlämna favoritpresenter från Sverige till ”våra tanter”. Det är ett paket Finncrisp, en omgång Svenska Nubbar och en burk löjrom. God smak har dom också.