Eländesradio på bästa familjetid

Visserligen är vi pensionärer och gör ingen skillnad på helg och söcken, men man kan ju sätta sig in i andras situation.

Vi hör mycket på Sveriges Radio P1 i Frankrike. På lördag- och söndagsmorgnar blir det trots vår situation lite extra under frukosten. Då sänder P1 veckans tyngsta och mest deprimerande inslag. Det kan handla om homosexuellas situation i Jemen, omskärelse eller stening av kvinnor i muslimska länder, bältade barn i Sverige eller olika varianter på jordens snara undergång. Många av programmen är angelägna, men varför just när en normal svensk barnfamilj samlas vid frukostbordet för en bra start på helgen i positiv anda. För att ha lite kvalitetstid med barnen som man säger.

Våra vuxna barn säger att de inte vågar sätta på P1 vid den tiden utan slår över till någon skvalkanal. Femåringar suger åt sig information som svampar och program om misshandlade barn och torterade människor i främmande länder sätter spår. Det är inte alltid dom frågar så föräldrarna kan förklara och rätta till eller moderera. För barnet kommer jorden att gå under, barn tas från sina föräldrar och i andra länder händer bara hemskheter. Man undrar lite hur SR:s programpolicy ser ut? Visst det finns trevliga program också, som Spanarna, men kan vi inte få välja när vi vill ta del av det tunga materialet och - framför all - kan inte barnen få slippa den första morgonen i veckan när dom sitter ned med mor och far i lugn och ro. Själva skulle vi också vilja höra något trevligt till frukosten till helgen. De angelägna nyheterna tar vi till oss ändå när det passar oss.

Över huvud taget ifrågasätter jag det moderna sättet att "göra barn medvetna" genom att mata dom med jordens undergång för att dom skall bli goda gröna medborgare. Barn behöver känna trygghet och inte känna skräck och få samvetskval varje gång dom inte uppträder miljömässigt korrekt - speciellt som föräldrarna oftast är väldigt selektivt bokstavstrogna i sina handlingar - och bara lever korrekt i sina åsikter och när det passar. Man undrar hur barnen uppfattar den motsättningen. Barn är ofta inte lika pragmatiska som vuxna, som utan problem kan känna sig tillfreds med att göra en sak och hävda en annan. Barn har ofta inte lärt sig den svåra konsten att rationalisera sin tillvaro utan tror ofta strikt på orsak och verkan.

Medan jag skriver den här texten under min vistelse i Sverige sändes ett avsnitt av Djursjukhuset. Det handlar om ett sto vars föl ligger fel så kejsarsnitt måste göras. Eftersom det sänds klockan 20.00 och det troligen sitter mängder av småflickor klistrade vid TV:n så tror vi i det längsta att fölet skall kunna räddas. Men icke så - givetvis misslyckas alla upplivningsförsök och även vi känner djup sorg och dessutom ilska. Varför i herrans namn sänder man ett sådant program - nog måste det väl ha funnits något reportage från en djurklinik som hade lyckligt slut och ändå varit spännande och lärorikt? Hur är man funtad när man väljer sådana program för barn att titta på?

Eftersom det här är ett kärt ämne för mig, som gör mig ganska upprörd, har jag skrivit om det tidigare. Jag skulle uppskatta om ni också läser Måste barn skrämmas för att bli bra människor?, samt Nu är katastrofen här igen.