Upplevelser i Sverige

30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110 och 120. Jag vill inte visa att jag kan räkna - det är alla olika hastighetsbegränsningar som vi fick ta hänsyn till på en resa från Göteborg till Nora via Stockholm. Ofta varade dom bara några hundra meter eller ett par kilometer och i alltför många fall var de kopplade till en fartkamera. För mig som lärde mig köra på den gamla goda tiden är det jobbigt. Vi fick ju lära oss att man främst skulle ha uppmärksamheten på vägen och trafiken. Om man idag är så omdömeslös att man inte främst kollar hastighetsstolpar så blir det väldigt dyrt. Åtminstone jag kan inte klara av att följa trafiken och dessutom hålla reda på vilken hastighet som gäller just på den lilla vägsnutten eftersom det ständigt skiftar utan för mig begriplig anledning.

Som vanligt när vi besöker Sverige så har vädret varit fantastisk fint utom när vi lämnade Göteborg för då öppnade himlen sig med bravur. Eftersom jag hade ryggskott tvingades min fru köra ända till Stockholm, vilket blev lite tradig för henne i det tråkiga vädret.

I Stockholm hann vi med att lämna barnbarnen hos dottern Sara, äta middag med sonen David och Jessika och dessutom träffa bror/svåger Jan med fru. Som bonus var min frus brorson hemma från USA med familj - trevligt.

På torsdagen tog min fru tåget till Göteborg och jag stannade för att besöka Släktforskardagarna i Köping. På Örebro Central upplevde jag det världsunika att man kunde höra alla utrop klart och tydligt i högtalarna. Det har jag aldrig upplevt på en järnvägsstation förut

Noras nya bussterminal har något annat märkligt att beskåda Jag sa till min bror, som kör buss, att dom borde nog lägga asfalt på grusplanen där bussarna kör för varje gång en buss kommer in dammar det så man knappt ser handen framför sig. Kära du sa han, det är ett bevis på den yttersta dumheten - planen är nämligen asfalterad, men eftersom arkitekten tyckte att asfalten var för mörk beordrade han att den skulle täckas med ljust grus. Som arkitekt undrar jag givetvis vem den kollega kan vara som fått ett sådant hjärnsläpp. Är det någon som vet? Man undrar ju stillsamt vad som skall hända med det "vackra" gruset när man tvingas snöploga i vinter.

I övrigt har jag träffat gamla vänner från skoltiden och ungdomen, vilket var väldigt trevligt. Min mor och jag tog en tur till Järnboås och upplevde gamla miljöer, bland annat min gamla fiskesjö och Rastaälven där jag dök efter flodpärlmusslor som ung. 

Idag, lördag har jag besökt släktforskardagarna i Köping, vilket var trevligt - även där träffade jag många vänner. En del kände jag bara från nätet förut.

I morgon blir det resa till Eda i västra Värmland, som också blir en nostalgitripp.