Den pärs man går igenom när man får barnbarn sliter på krafterna. Det insåg jag när en av döttrarna fick sin förstfödde härom dagen. Det var verkligen en pärs. Definitivt för henne och fadern men också för oss. Vi gick hela dagen som nervvrak och det var ingen måtta på vart fantasin skenade iväg med oss när det började gå in på andra dygnet av värkar och ingen information kunde vi få hur läget var på grund av sekretessen. Där satt vi i Frankrike och tuggade ned våra naglar så vi nästan såg ut som Venus från Milo frampå kvällskvisten. Nu gick allt, som det brukar, bra och den lille gossen är frisk och kry och hemma i det nyrennoverade huset och blir bortskämd efter alla konstens regler. Visserligen har han mest sovit hittills, men vad skall man vänta sig efter att ha buffat för att få komma ut under halvannat dygn. Sådant tar på krafterna även för en liten kämpe.
Vi hade hoppats vi skulle kunna få en titt på underverket via Skype idag, men då strejkade vårt bredband - det får bli i morgon. Hur som helst har vi firat med Champgne och en brakmiddag på restaurang så nu har vi bara att se fram emot att komma hem i Jul och se den lille i verkligheten. Min fru har stickat i månader så hon nästan fått stickningsarmbåge.
Nog är det konstigt hur olika det kan vara att föda barn. En av våra andra döttrar hann inte längre än till badrummet innan den lille ploppade ut som en champagnekork ur en flaska. Pappan fick sköta förlossningen på badrumsgolvet, vilket han gjorde med den äran. Den lille krabaten tog ingen skada av det heller utan är ett riktigt litet busfrö som är snabbare än vinden så man måste hålla stenkoll när man är ute med honom. Det enda "men" han fått är att han gillar bilar och har skärt som sin favoritfärg. Jag har letat överallt efter en skär bil åt honom, men det finns inte. Bilar till killar ÄR INTE SKÄRA - det är dockor till tjejer som har den färgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar