Havanna – första intrycket

Kuba var en fantastisk upplevelse. Vi har aldrig någonsin haft en semester med så många upplevelser och ändå stannade vi bara i Havanna hela tiden. Musiken människorna, de gamla amerikanska bilarna, gamla sta´n i Havanna och allt konsthantverk gav oförglömliga intryck, men samtal med många kubaner gav oss också en deprimerande bild av ett samhälle med oerhörd fattigdom, klasskillnader, förbud och bitterhet över att inte ha frihet att delta i världen utanför.

Under de närmaste dagarna skall jag försöka beskriva våra upplevelser och ge tips för den som tänker åka dit, för det rekommenderar jag verkligen. Dom behöver all kontakt med omvärlden dom kan få och även det bidrag som vi kan ge till enskilda människor genom att åka dit och ta del av allt det fantastiska dom har att erbjuda.

Första intrycket när vi närmade oss från luften var att Havanna var en mörk stad, inte den glittrande juvel av ljus som man ser när man exempelvis närmar sig Paris från luften. På vägen från flygplatsen i taxi åkte man genom mörka gator där människor promenerade omkring som svarta skuggor – så olika våra europeiska städer. Det föreföll lite skrämmande när man inte var van. Det var emellertid bättre i centrum där vi turister förväntades hålla till. Där fanns gatubelysning.

Hotellet vi kom till var magnifikt och låg mitt i gamla Havanna vid Pradon. Det heter Sevilla och är Havannas första hotell och av yppersta klass. Vi hade bokat det genom en turistbyrå i förväg. Vi fick betala ungefär 1000 kronor per natt för ett stort dubbelrum, men när vi ville förlänga vår bokning en vecka ytterligare visade det sig att dom ville ha dubbelt så mycket betalt. Här upptäckte vi den första underligheten. Det är ofta dubbelt så dyrt att hyra rum direkt på hotellet som det är att göra det genom en turistbyrå. Vi gick således till en byrå för att hitta något billigare och blev anvisade ett litet hotell som låg centralt i nya Havanna. Enligt alla guideböcker och enligt uppgift från byrån skulle det vara lugnt, utsökt trevligt och i samma klass som Sevilla, men ack så fel det var. Hotellet hade nog varit bra en gång för länge sedan, men nu var det nedslitet, bullrigt, oanvändbara sängar i pyttesmå usla rum och en närmast oätlig frukost serverad i en matsal där jag hittade en kackerlacka på golvet. Efter en gräslig natt återvände vi till byrån för att byta. Hon erkände då att hon inte hade en aning om standarden på det hon sålde eftersom kubaner inte får gå in på hotellen längre än till lobbyn ens när dom är i turistbranschen. Hotellets namn är Viktoria och ligger i hörnet av 19:e gatan och M. Hon kunde emellertid hyra ut Sevilla åt oss för samma pris som den europeiska byrån gjort så då var vi tillbaka där igen – puh så skönt!

.
Hotell Sevilla var en upplevelse. Där hade kändisar som Al Capone och Lucky Luciano bott, Graham Green, Josephine Baker, Gloria Swanson, Enrico Caruso och Joe Louis. Al Capone hyrde hela våningen vi bodde på. Där hade man också riktigt god mat, vilket var si och så i Kuba annars. Hotellet byggdes mellan 1885 och 1908 i en morisk stil och är verkligen värt sitt pris. Där finns alla faciliteter man kan önska sig. Stor pool, två restauranger, varav en The Roof Garden var känd som det verkligt exklusiva innestället med berömda kabaréer före revolutionen.

En egenhet på Kuba är att man kan använda hotellens faciliteter även om man inte bor där. Det går således alldeles utmärkt att använda de lyxigaste hotellens pooler, restauranger, toaletter, barer och vad man vill även om man bor lite enklare någon annan stans.

Man kan också bo mycket billigare i Havanna i speciella privathotell som är godkända av regimen. Många av dom är verkligen bra och en del inrymda i någon av de före detta privata palats som det finns gott om i Havanna. Däremot får man enligt vad man sa inte bo hos privatpersoner även om dom är goda vänner eftersom man inte ser med blida ögon på att turisterna beblandar sig med befolkningen. Enligt en svensk som var gift med en kubanska kan man avkrävas bevis på var man bott om man färdas utanför Havanna. Vi såg inget av detta när vi åkte ut men det kanske bara gäller för emigrerade kubaner som man är särskilt misstänksamma mot.

Sista dagen fann vi ett fantastiskt litet hotell till ett rimligt pris ett kvarter från vattnet i gamla sta’n, som vi kan rekommendera. Det heter Palacio O’Farrill och är ett ombyggt palats som ägts av en irländsk familj innan revolutionen. Där hade dom också en utmärkt restaurang.