Sverigeresan del IV – Göteborg

Från Dalarna körde vi genom Värmland via Lidköping till Göteborg. Givetvis var vi tvungna att stanna till vid det intressanta bruket Långban utanför Filipstad, som var John Erikssons födelseplats. För oss svenskar är ju John Erikssons insatser i amerikanska inbördeskriget välkända, liksom att han uppfann den moderna propellern och konstruerade kanonbåten Monitor. Våra amerikanska vänner – trots att de är mycket allmänbildade - kände inte till någondera, men tyckte det var mycket intressant att besöka Monitormuséet och lära sig att en svensk hade gjorde en insats i kriget. Långban är en intressant miljö från Bergslagens storhetstid. Dessutom hade de utmärkt kaffe med dopp och en trevlig antikbod, samt flera museala miljöer att besöka, så det blev en längre paus.

Eftersom det är ganska långt från Dalarna till Göteborg hade vi bestämt att stanna över natten i Lidköping och besöka Läckö slott. Det fanns en tanke i det eftersom vi alla besökt vår närbelägna by Caunes Minervois där Pontus de la Gardie lär ha bott i huset som nu är en restaurang och där vi firade en av vännernas 70-årsdag. Gatan upp till restaurangen är till och med namngiven efter Pontus. Familjen de la Gardie blev ju oerhört framgångsrika och ofantligt rika väl komna till Sverige. Så rika och berömda att de ansåg sig behöva konstruera en påhittad stamtavla som visade att de redan i Frankrike var av adlig släkt. Det tros emellertid vara så att de var en borgarsläkt som härstammade från den lilla byn La Gardie nära Carcassonne – därav namnet i Sverige. Enligt Sveriges adelskalender lär den äldste anfadern vara köpmannen Jacques Scoperier från just Languedoc.

Pontus son Jacob de la Gardie var ägare av Läckö slott - greve och fältherre - och utkämpade flera framgångsrika slag i Ryssland tillsammans med polskfientliga ryssar. Det resulterade i att ryssarna ville ha prins Gustaf Adolf (den VI:e) som tsar över Ryssland, men när han sedan blev kung ansåg man att hans bror Karl Filip var lämplig kandidat till tronen. Änkedrottningen Kristina ville emellertid inte släppa iväg den tonårige sonen på sådana äventyr så ryssarna tröttnade och enades i stället om att välja en tsar ur huset Romanov. Där fick vi också en indirekt länk mellan Lidköping och Filipstad som ju är uppkallat efter Carl Filip.

I Göteborg – vår gamla hemstad innan vi flyttade till Frankrike – finns mycket att visa våra gäster. Dessutom bor en av döttrarna med familj där. Marstrand och vägen dit är en upplevelse för en utlänning, för att inte tala om en resa med Styrsöbåtarna i södra skärgården. Eftersom vi dessutom hade vackert väder så kunde det knappas bli bättre. Båtresan gick till sista bryggan på Vrångö och därifrån vandrade vi till andra sidan ön där man hade en mycket rustik restaurang – eller snarare ett skjul - men med fantastisk hemrökt fisk, vin och öl. Det var nog en av de mer minnesvärda och genuina restaurangmåltiderna under resan. Detta till skillnad mot en betydligt mer pretentiöst presenterad, men knappast bra, måltid på Villa Maritim på Marstrand.

Göteborgs konstmuseum är något alla våra gäster tycker är intressant och Fürstenbergska galleriet med sitt Carl Larssonrum slöt cirkeln till besöket i Sundborn. En fin sak i Göteborg är att en löst biljett till ett museum gäller på samtliga andra under hela året. De andra gick därför också på Stadsmuséet för att se på långbåten, som emellertid var i stort behov av restaurering platt som den var. Själv hann jag fika med en gammal forskarvän – Thomas.

Göteborg bjöd emellertid på några besvikelser – vi hade utlovat ärtor med fläsk på Park Aveny, men de har slutat servera det för gott och Mannerström hade inte börjat för året. Den göteborgska kuriositeten halv special, som består av kokt prinskorv i bröd med äkta mos och räksallad, helst nedskjöljt med Pucko hann vi inte heller med – lika bra var väl det kanske. Man vet inte vilka kulturella prövningar man kan låta sina vänner genomlida.

Som sig bör i Göteborg åt vi jättebaljan med färska räkor och en annan balja med havskräftor hemma hos Per, Johanna, Hjalmar och Nils. Allt inhandlat, som sig bör, på Olskrokstorget. Har man inte smakar svenska räkor har man inte varit på den svenska Västkusten. När jag tänker efter missade vi ju också ett besök i Feskekôrka – trist.



Nästa anhalt på vår resa blir Jönköping med omnejd, som blir den sista innan vi återvänder till Skavsta för hemresa.