Ett utopiskt samhälle

Tänk er en stad där de rika och privilegierade bor väl skyddade i centrum med ringa varken social, tankemässig eller fysisk kontakt med människor utanför sin egen lilla värld. Det är här alla tankar tänks, all makt finns och där makten är så total att inget får ifrågasättas av någon utanför kretsen. Strax utanför denna skyddade värld bor människor som tillhandahåller saker, som de rika behöver – de tillhandahåller den service som behövs för att de privilegierade skall kunna leva ett gott liv, de tillhandahåller och tillverkar saker som de privilegierade traktar efter, där säljs också droger, där tillhandahålls prostituerade och där grasserar allehanda kriminalitet, men här finns också gycklare, konstnärer och allehanda muntrationer. Det är ett rikt och spännande liv. Denna symbiotiska värld är omgiven av tullar och hinder så inte de som finns utanför kan komma in utan att betala för sig eller avlägga skatt.

Utanför denna skyddade världs murar på landsbygden finns de fattiga och usla, men ack så oumbärliga. Här produceras mat, här bryts malm, här fälls skog, här föds kreatur upp och här tillverkas enkla ting som även de eftertraktas av de som bor inom murarna. Dessa människor har ringa värde. Allt som produceras beskattas hårt av de privilegierade i den inre kretsen eftersom de privilegierade faktiskt äger allt land och alla produktionsmedel. All mat och alla råvaror, som så väl behövs kommer från dessa usla människors dagliga slit, men ändå betraktas de med förakt av både de som bor i den inre cirkel och de andra som finns inom murarna. De är obildade och fördomsfulla och har ingen som helst känsla för hur man uppför sig. Om dessa människor emellertid inte fanns skulle ingen mat kunna ätas, inget stål skulle kunna smidas till vapen, inga ädla metaller skulle kunna smidas till smycken, inga hudar skulle kunna blir vackra klädnader och inga tyger finnas för de vackra dräkter som de privilegierade älskar att klä sig i. I gengäld för allt detta lovar de privilegierade att organisera och tänka ut hur livet skall gestalta sig för de usla och även att beskydda dem i ofärdstider. De mest framstående bland de usla uppmuntras att flytta in innanför murarna för att på ett mer påtagligt sätt kunna bidra till de privilegierades välstånd. Visserligen kan de då inte räkna med att bo i de inre skyddade delarna utan placeras i de mest primitiva och mest utsatta delarna vid muren där man annars bara har stallar och enklare byggnader och är mest utsatt för de oärliga och våldsamma innebyggarna.

Detta skulle kunna vara den framtida miljöpartistiska svenska drömstaden där nästan alla bor koncentrerade inom huvudstadens murar för att minimera det ekologiska fotavtrycket och endast ett nödvändigt antal usla existenser tillåts bo utanför på landsbygden och producera nödvändiga råvaror för de miljömedvetna, kloka och kultiverade innanför stadens hank och stör, men så är det inte alls.

Det är helt enkelt en beskrivning av hur livet gestaltade sig i medeltidsstaden Carcassonne under 11- och 1200-talen. Kom inte sedan och säg att inte människor var miljömedvetna för tusen år sedan.