Hjalmar börjar anpassa sig

Hjalmar mår bra igen. Ibland har vi varit lite oroliga för honom. För ett par år sedan, medan vi bodde i Sverige, trodde åtminstone jag att han hade fått en livskris. Han var nervös och allmänt stirrig och drog sig undan all kontakt. Det visade sig inte vara så farligt emellertid; han hade missbrukat droger så när vi såg till att avlägsna odlingen av stimulerande växter från vår trädgård så repade han sig ganska snart.

När vi nu flyttat till Frankrike känner han sig lite vilsen igen och har varit lite kitslig mot besökare och inte gärna velat vistas utomhus. När vi emellertid lyckades övertala honom om att ta en tur i byn verkade det som om han hade gått vilse. Han kom inte hem igen på hela natten. Vi blev riktigt oroliga och letade överallt tillsammans med hans bror som tyckte det var jättejobbigt att brorsan försvunnit. När vi just hade tänkt efterlysa honom dök han emellertid upp och då visade det sig att han hade råkat ut för en olycka och var ganska allvarligt skadad.

Vi fick åka akut med honom för omplåstring och det visade sig att han hade fått en spricka på bukhinnan som var tvungen att opereras. Nya som vi var i Frankrike hade vi inget försäkringsskydd och det vet ju alla vad sjukvård kostar. Han fick ligga kvar över natten och på morgonen opererades han. Han var så trött efter nedsövningen att han bara kunde kika slött på oss på hemvägen i bilen. Operationen gick bra och kostade faktiskt bara 800 kronor.

Nu är det en tid sedan och Hjalmar har blivit mer utåtriktad. Idag tog han faktiskt mod till sig och visade lite intresse för grannflickan som brukar promenera förbi vårt hus då och då. Han förstår också mycket bättre vad vi säger till honom. Enkla ord som köket, terrassen, mat, räkor har han förstått länge, men igår insåg vi att han förstår när man frågar om han vill hoppa upp i fönstret också, vilket är ganska avancerat för en katt. Och jag som trodde han var lite klen å huvudets vägnar för några år sedan. Det var ju skönt att han inte fick några men av sitt missbruk av kattmynta i trädgården i Björboholm.

En tidigare kollega berättade en dag att hennes katt hade fått två ungar. ”Är det inte en ganska liten kull för en katt”, frågade jag. ”Jo det är det nog normalt sett”, sa hon, ”men för en kastrerad hankatt är det ganska bra”. En god vän till henne som studerade till veterinär hade kastrerat ”katten”. Man undrar vad han skar bort.

Hjalmars bror Champis som är född i samma kull, men har en annan far, är en helt annan personlighet än Hjalmar. Han är en Ragdoll, dvs. en blandning av svensk bondkatt – eller europeisk korthårskatt som det heter - och en Birma. Han föredrar dyra designade möbler, kryddstark mat, franska ostar och annat exotiskt och vill helst sitta på en kudde och slicka sig, medan hans bror alltid har sprungit ute och jagat småvilt. Själv var Champis emellertid specialist på att fånga småmöss som satt och kalasade på soporna under diskbänken. Det var en morgonritual han och jag hade i Björboholm. Vi smög ned i köket utan att tända ljuset och öppnade försiktigt underskåpet – ett snabbt utfall och den lilla musens saga var all. Efter en kort tid blev det musbrist, men ritualen vidmakthöll vi ändå. För övrigt pussade Champis grannens Bordercollie igår.