.JPG)
Vi kom hem från Norge häromdagen. Det var en av våra bästa
vänner Leif Winther, som pensionerade sig efter 35 år på Teater Ibsen i Skien. Teatern
ordnade stor avskedsföreställning, med Leif själv i huvudrollen och fest
efteråt med 200 personer. Man spelade Onkler som bygger på bisarra och
humoristiska dikter av Thor Thorsen till musik av Guttorm Guttormsen. Det var
verkligen en upplevelse med fantastisk musik framförd av Scheen Jazzorkester. Både
Leif och publiken trivdes eftersom han både fick spela ut som skådespelare på
scenen och musicera på såväl sin bassaxofon som på sin såg.
Vi träffade många gamla vänner, men ännu fler som hört talas
om oss som de vänner som Leif och Else besöker i Frankrike varje år. Det var
väldigt trevligt och vi kände oss verkligen hemma.
Vi hann också med en tur upp i bergen till Rjukan för att se
den berömda
spegeln som gör att solen under en kort stund kan belysa torget i staden
även på vintern. Det känns dock lite bakvänt att sola sig i en sol som strålar
från norr. Det var emellertid nära att vi missade det eftersom ”tåken” låg som
en tjock filt över Rjukan när vi kom dit. Efter besök vid kraftverket och en
kopp kaffe klarnade det dock upp. En god lunch på ett högfjällshotell av den
gamla stilen hann vi också med. Vi köpte dock inget tungt souvenirvatten (D2O).
På vägen till Rjukan stannade vi till vid Norges största stavkyrka från 1250 vid Heddal. Den är majestätisk och väldigt vacker. Det var trevligt att få se den kyrka som min gamle lärare i arkitekturhistoria Elias Cornell alltid talade så lyriskt om.
En spännande matupplevelse hade vi hos vännen Jorunn som
bjöd på genomgående traditionell norsk mat. Det var en delikat förrätt på lokal
getost, men det var huvudrätten som var det mest spännande. Hon bjöd på rakfisk som är en fornnordisk
norsk maträtt oftast gjord på öring. Tillredningen påminner om surströmming och
resultatet är ett mellanting mellan gravlax och surströmming. Man äter det med
samma tillbehör som surströmming. Eftersom jag tycker ny mat är spännande var
det trevligt att prova, men jag blev väl inte mer förtjust i det än jag är i
surströmming. Man måste nog utbilda sig lite för sådana delikatesser. God
snaps, öl och en avslutande smarrig efterrätt avrundade kvällen tillsammans med
goda vänner.
Jag hann också med att köpa lite tillbehör till
knivtillverkning och dessutom göra studiebesök i de norska mataffärerna som
verkligen är något att minnas. Vem kan glömma prisnivåer där en sexpack Carlsberg
folköl i 33 cl flaska kostar 179 NOK. Jag släppte emellertid loss och köpte två
bitar brunost utan att titta på prislappen. Jag tänkte på att jag känner mig
slösaktig när jag kostar på mig en sexpack belgiskt starköl i Frankrike för 4,5
euro. Inte undra på att Strömstad och Charlottenberg har köpinfarkt av norrmän
året om i livsmedelsaffärerna.
Inte heller undra på att det knappa dussinet gutter 50+ som vi
observerade allt från flygplatsen i Torp till Amsterdam hade borden fulla med
bamseöl så snart dom satte fötterna utanför norska tullgränsen.
Ovanpå allt annat trevligt så höll min rygg trots flygstolar,
resväskor och främmande säng, men så var Leif och Elses gästsängar väldigt bra
också. Det var länge sedan jag besökte nordliga breddgrader och kunde gå själv
hela tiden och slippa droga mig för att klara av det grundläggande i livet.
