Extremismen nu och då – en delvis ironisk betraktelse

En aktiv valarbetare för V och FB-vän postade ett intressant dokument på Facebook. Det var utdrag ur NMR:s partiprogram från 1997. Eftersom jag befann mig mitt i diskussionens öga i skiftet mellan 60-tal och 70-tal så kunde jag inte annat än känna igen många av de mål som vänstern hade med sitt idealsamhälle. Utifrån detta vill jag kommentera NMR:s politiska mål och jämföra med de tankar som då fanns bland de som ville skapa ett nytt idealsamhälle, med vad man ser som diametralt motsatta förtecken, 20 år tidigare.

NMR: Demokratin skall avskaffas och ersättas med ett elitistiskt styre med starka ledare på toppen. Folket får välja lokala representanter till parlamentet. Partier avskaffas.

Kommentar: Detta överensstämmer väl med de mål som grupper till vänster om Socialdemokraterna hade på den tiden. Att proletariatet måste ledas av en upplyst elit var man överens om och att det var i folkets intresse att inte andra partier fanns än det som representerade proletariatets intressen. Denna princip praktiserades också i alla länder där proletariatets diktatur genomförts.

NMR: Medborgarskapet i Sverige baseras på rasbiologi.

Kommentar: Medborgarskapet och rättigheter baseras på klasstillhörighet. Man hade ingen uttalad tanke om raser eftersom Sverige då var ett mycket homogent land men dock praktiserade flera länder där revolutionen genomförts inlåsning av personer som inte ansågs tjäna proletariatets intressen. Dit hörde sexuellt avvikande, mentalt sjuka samt personer med avvikande åsikter, vilket i sig ansågs vara bevis på en psykiatrisk diagnos.

NMR: Ett statligt institut skall inrättas i syfte att ”rasbedöma” hela befolkningen.

Kommentar: Motsvarigheten till detta var den kontinuerliga klassanalysen och klasskampen, som skulle ske på alla nivåer och som syftade till att i detalj bestämma vilka åsikter, personer och handlingar som ansågs vara godkända respektive icke önskvärda.
Ibland tog övningarna sig komiska uttryck i Sverige, som när man lade ned mycket arbeta på en klassanalys av acceptabelt ”rödtjut” att dricka. Jag tror att det bara blev algeriskt rödvin som blev godkänt. På mitt universitet upprättade också KPML(r) en dödslista över de som skulle likvideras när revolutionen kom.

NMR: Man är emot EU och vill i stället ena Norden till en stat.

Kommentar: Även yttersta vänstern var motståndare till vad man menar var imperialistiska internationella samarbeten som EU och globaliseringssträvaden, men var på den tiden anhängare av en Proletariatets International.

NMR: Det skall bara finnas en bank - en statskontrollerad centralbank.

Kommentar: Där gick vänstern betydligt längre och förespråkade planekonomi där allt företagande skulle ägas av staten.

NMR: Medierna förbjuds om de har fel ägare eller rapporterar på ett sätt som faller utanför ramen för NMR:s idealsamhälle. Dagens journalistkår skall rensas upp och ställas inför rätta.

Kommentar: Detta behövde inte ens sägas utan var en självklarhet för att skydda det proletära samhället mot kapitalistiska och imperialistiska influenser. Speciellt Bonnierfamiljen ansågs vara fel ägare av medier och Wallenbergfamiljen fel över huvud taget. I det fallet skulle säkert NMR och den tidens revolutionärer ha en del att prata om.

NMR: Man ser helst att vanligt folk flyttar ut på landsbygden och ägnar sig åt egen odling.

Kommentar: Detta var en av grundbultarna i ordförande Maos ”Kulturrevolution”, samt i ”Det stora steget”, som var beundrad i vida kretsar. Det var också på den tiden det var medvetet att tillhöra ”gröna vågen”.

NMR. De stora städerna bör främst vara hemvist för eliten och handeln.

Kommentar: I de flesta kommunistiska länder var det självklart att partieliten hade speciella förmåner och det praktiseras fortfarande i länder som Kuba, Vietnam och Nordkorea.

NMR: Skolan skall inte bara utbilda utan även fostra barn i ”folkgemenskapstanken”.

Kommentar: Detta var en grundbult även i den extrema vänstern ideologi och kallades ideologisk fostran och fostran till medvetenhet och det främst för barn.

NMR: Kvinnornas viktigaste uppdrag skall vara att ta hand om barnen.

Kommentar: Här var vänstern oenig, men de mest hårdföra inom KPML(r) hade en liknande syn på kvinnors roll.

MNR: Så länge hbtq-personer ”inte manifesterar sin avvikande läggning” så skall de inte kriminaliseras. Att över huvud taget visa att man är homosexuell i det offentliga rummet skall dock vara olagligt.

Kommentar: Det här var inte en fråga som diskuterades i Sverige under 60- och 70-talet. Dock kunde man se att de flesta länder där proletariatets revolution genomförts hade en inställning lika hård, om inte hårdare än NMR.

MNR: Dödsstraff införs för brott som avses allvarlig, ”folkfientlig”, verksamhet.

Kommentar: Även här var åsikterna delade inom vänstern, men de mest hårdföra var inte främmande ens för ståndrätt.

MNR: Medborgarna får tycka och tänka vad de vill så länge man inte bedriver ”folkfientlig verksamhet”. Folkfientlighet innefattar i princip allt som går emot NMR:s ideal.

Kommentar: Detta skulle kunna vara ett citat ur valfri vänsterrörelses program vid tiden, men med något annorlunda begrepp. Man gick emellertid längre och hade ambitioner även att kontrollera tankarna hos människor. Exempelvis skulle ”medvetenhet” och ”klassmedvetenhet” vara en bidragande faktor vid tillsättning av alla positioner i samhället. Där beundrade man återigen ordförande Mao för hans klarsynthet. Även den mest hårdföra regimen på det här området – Pol Pot - hade många anhängare och där var en individ misstänkt tills denne kunde bevisa motsatsen.

********

Jag kunde inte motstå denna lilla lek med tankar från olika tider eftersom säkert många yngre inte har en aning om de tankar som frodades bland deras jämnåriga vid den tiden. Ett annat skäl är att en stor del av de som ”stred på barrikaderna” och omfattade dessa åsikter på den tiden nu har högt betrodda och inflytelserika positioner i samhället, företag, förvaltning och på våra universitet.

Om det är en lugnande eller skrämmande insikt vet jag inte.


För de intresserade kan jag nämna de vanligaste grupperna till vänster om S på 70-talet.

VPK – Vänsterpartiet Kommunisterna. Senare namnändrat till Vänsterpartiet. Vänparti till sovjetkommunismen på den tiden.
SPK – Sveriges Kommunistiska Parti. En fraktion mer draget mot Maoism på den tiden.
APK – Arbetarpartiet Kommunisterna. Ett närmast stalinistiskt parti med kärnan i Göteborg.
KPML – Kommunistiska Partiet Marxist Leninisterna, som splittrades i
KPML(s) – som var huvudfåran och
KPML(r) – som var de riktiga hårdingarna

FK – Förbundet Kommunist. ”Trottar” allmänt kallade. Ett trotskistiskt parti, med intellektuella förtecken, som var föraktat av alla andra och som skulle avrättas med ishacka så snart man gripit makten.
Vissa partier var mycket lokala företeelser så om man fanns i Stockholm under den här tiden fanns det säkert andra grupperingar att välja på.

De mest avskydda var emellertid socialdemokrater som hade gått utanför sin klass och utbildat sig eller valt elityrken. De var farliga eftersom de var smittade med de revisionistiska och korporativa tankegångarna om samverkan mellan klasser.

Däremot romantiserade man de proletärer som visste sin plats och insåg att de behövde ledas av en upplyst elit. Vänstermodet på den tiden innebar att man klädde ut sig till fattig proletär, men givetvis färgmatchat och i kläder köpta i dyra designbutiker. Bara ”såssar” tog på sig hela och rena kläder från KappAhl och hade vit skjorta och slips på 1:a Maj.