Kultur och invandring i Frankrike

Många invandrare i Frankrike kommer att få problem om Storbritannien lämnar EU. Samtidigt kommer det att bli en förändring för många platser i Sydfrankrike där invandrarnas kultur idag hotar att ta över och förstöra den franska kulturen.

Det är en flera hundra år gammal tradition att engelsmän söker sig till södra Frankrike när de blir pensionärer eller när de vill ha en tillflykt undan det engelska klimatet. Man kanske kan kalla dom klimatflyktingar. Denna tradition är i högsta grad levande och många små och medelstora byar i Sydfrankrike domineras idag av denna våg av invandrare. Vi undviker i möjligaste mån kollektivt umgänge med andra invandrare, eftersom vi föredrar att välja våra vänner utifrån ömsesidig sympati, inte genom medlemskap i en förening, men vi ser med förskräckelse vad som händer på många platser.

På några ställen har engelska invandrare tagit över de lokala sociala föreningarna och gjort dem till sina egna, de har fått franska restaurangerna att övergå till engelsk mat för att överleva och de förvanskar såväl språk som kultur i de byar där de bor. Engelska blir huvudspråk i de föreningar som hade för avsikt att förena olika kulturer och ge invandrare en ingång till det franska samhället, vilket gör att fransmännen flyr och de med andra nationaliteter än brittisk känner sig och blir utträngda. Engelskt uttal av franska, svenska eller tyska ortsnamn och företeelser blir det korrekta och de som uttalar något på originalspråket blir rättade. Man får ibland till och med lära sig att det är engelskan som är grunden för det franska språket historisk, inte tvärtom, som alla bildade människor från andra länder känner till att det är.

Mycket av detta kommer troligen att förändras om UK lämnar EU. Då jämställs engelsmännen med amerikaner och andra medborgare som inte omfattas av den fria rörligheten inom Europa. Våra amerikanska vänner har äntligen efter flera år av kämpande äntligen fått ett 10-årigt uppehållstillstånd i Frankrike. Det föregicks av mycket arbete, vilket innefattade språktester och andra bevis på att de var värdiga att få stanna i landet, bland annat ett rekommendationsbrev från en fransk medborgare om att de var väl etablerade och hade förståelse och kännedom om den franska kulturen. Mannen fick även intyga att han inte kom från ett land där polygami är tillåten. Till saken hör att de bott stora delar av året i Frankrike under 10 år och köpt och renoverat tre hus i byn. Vi är mycket glada för deras skull och för vår egen också eftersom de är högt värderade vänner.

Bildext: Men - vem vill ha engelsmän i Europa?