Nationaldag - vapenparad eller fredlig samvaro?

Jag kan inte rå för det, men jag blir alltid illa berörd av nationalism och förhärligande av det egna landets storhet och förträfflighet. Det har samma effekt på mig som –ISM:er har och som jag skrev om tidigare. Vissa nationalistiska yttringar där man bara vill visa musklerna är ofta ett embryo till nationell hybris och i sin yttersta konsekvens - krig.

Trots det kommer vi att fira nationaldagen här i byn tillsamman med resten av innevånarna. Här firar man nämligen på ett sympatiskt sätt med tävling i petanque hela förmiddagen och sedan bjuds alla innevånare på gratis lunch i det fria av kommunen. Samvaro, mat, dryck och vänskaplig tävling i en av de gamla nationalsporterna tycker jag är ett värdigt firande. Vi invandrare får också vara med och såväl tävla, som äta och dricka.

Att däremot se på firandet från Paris får min mage att göra uppror. Mina magnerver känns som fiolsträngar av obehag. Det är som att se firande från Röda Torget på sovjettiden eller från Peking. Militärer, vapen, stridsvagnar, uniformer, dragna sablar, stridsmundering i oändliga processioner. Givetvis åker president Francois Hollande i öppet militärfordon flankerad av en ordensbehängd general. Han kunde väl ha tagit med någon av sina damer istället och åkt civilt. Nu säger vän av ordning att det också är ”firande” av 1:a världskriget – lustigt nog inte fredsdagen utan när det började. 76 stater lär delta med militärer i firandet. Nu råkar det vara lika krigiskt varje nationaldag i Paris, men normalt sett är det inte 75 andra stater med. Vore det inte trevligt att visa vad man åstadkommit i fredens och det civila samhällslivets tecken sedan denna fruktansvärda händelse istället för att ge sig hän åt sin militära makt. Dessutom varar processionen i tre timmar där vapen och snart sagt vartenda regemente passerar med automatkarbiner, dragna sablar och bajonett på. Dom kunde åtminstone lämnat vapnen hemma eller avstått från att ha dom i färdigläge. Nu är tydligen Frankrike idag den starkaste militära nationen i Europa, men nog har man väl visat sig på styva linan på något annat område de senaste 100 åren. Kritikerna i media menar att Hollande mycket medvetet spelar på Frankrikes ”ärorika historia” i allt han företar sig numera för att öka sin popularitet, som är totalt i botten. Att det ofta är ett framgångsrecept med krig och elände vet vi ju från Maggi T som räddade sig genom kriget om Falklandsöarna och G W Bush som räddades av barndomskompisen Bin Ladin när hans disciplar flög in i tvillingtornen.

Kan någon tänka sig militärparader uppför Kungsgatan i Stockholm på svenska nationaldagen? Det är troligen svårt att förstå för en svensk hur man firar nationens storhet i Frankrike.

För att inte helt fördjupa mig i elände kan jag emellertid rapportera en del väldigt trevliga saker också. Från och med idag måste alla restauranger i Frankrike deklarera om den mat man serverar är tillverkad från färska råvaror på restaurangen eller från halvfabrikat. Håll utkik efter den vidstående symbolen när ni går ut och äter.

Dessutom är det glädjande att vårt vildvin är absolut invaderat av bin, vilket är underligt eftersom de förra året var utrotade för evärdeliga tider på grund av gifter och den globala uppvärmningen. Nu låter det som en liten motor som går på tomgång från vår vägg. Dessutom kan de svenska havsforskarna meddela att torsken, som var utfiskad förra året har kommit tillbaka till svenska vatten. Fritidsfiskarna får stora fångster av även stor torsk både till havs och landnära. Det måste vara den mest snabbväxande torsk man skådat i mannaminne med tanke att den var rödlistad och närmast utrotad för ett par år sedan och den fisk man fick upp var småfisk.