Örlogsskeppet Elefanten, en av Gustav Vasas stoltaste skepp, byggdes 1555-1559 och deltog i inledningen av det nordiska sjuårskriget (1563-1570). Skeppet var byggt med kravellteknik, vilket innebar att bordläggningen var lagd kant i kant på ett skelett av spant, till skillnad mot den äldre klinktekniken där bordläggningen var
överlappande och på sätt och vis självbärande. Skeppet byggdes i Stockholm av mäster Jacob Laiko, men bygget slutfördes av Holger Olsson.
Elefanten fick ett något snöpligt slut då det vid förflyttning söderut genom Kalmarsund 1564 under befäl av Klas Kristensson Horn seglades på grund utanför Köpingsvik och hotade att förlisa. Efter provisorisk reparation seglades det till Björkenäs skeppsvarv norr om Kalmar, men gick återigen på grund vid Svartö och kunde inte fås av grundet. Slottsarkitekten Jacob Richter la fram en plan för bärgning, som dock förkastades av Erik XIV och skeppet blev liggande, dock stabiliserat av stenkistor. Med tiden led Elefanten så stor skada att det sjönk ned i botten på grundet och inte ansågs möjligt att bärga.
Först mer än 300 år senare gjordes dykningar vid vraket och man beslutade under ledning av marinöverintendenten Carl Ekman att undersöka vraket, främst för att lära känna dess konstruktion. Man lyckades också bärga skeppets akterparti som numera finns på sjöhistoriska museet.
Elefanten ligger mycket grunt, vilket gjort att många dykare undersökt vraket - så gjorde också en god vän till mig i sin ungdom. Trots förbud plockade han med sig några mindre bitar av ekspanten vilket under inverkan av Österjöns vatten blivit omvandlat till sjödränkt ek – ett eftertraktat och oerhört vackert material. Vid en middag i vårt hem skänkte han mig ett stycke av sådant trä istället för de gängse blommor man har med sig när man gör visit.
Min fru har använt små bitar av sådant trä vid tillverkning av sina silversmycken och jag har nu offrat en bit för att tillverka en flåkniv till en vän som är jägare. Det är något speciellt med att bearbeta ett material som idag är 450 år gammalt och som legat under vatten i större delen av tiden. Att man med säkerhet vet dess proveniens är dessutom mycket spännande. Att materialet inte borde ha avlägsnats från platsen är givetvis en komplikation, som jag får leva med och glädjas åt den förädling jag gjort av en liten ”flisa” av detta krigsskepp.
Om du är intresserad av mer silver- och träarbete finns det på vår Flickr-sida
OBS! Objekten är inte till försäljning, utan bara avsedda för privat bruk samt som gåvor till vänner och familj.
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.
Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.
Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.
fredag 22 augusti 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar